Senaste inläggen

Av grongoling2 - Fredag 7 sept 14:24

I dag känner jag bara för att slå in en öppen dörr.


Denna vecka har jag träffat två coacher, för utvärdering. Tanken är att jag ska få hjälp i form av samtal med en sådan person, som ett led i min utveckling mot att orka jobba mer. Eller mot att orka jobba ens något i stället för att inte jobba alls, eller hur nu måttstocken är gjord.


Det tror jag är bra. Jag är ju lite föräldralös och behöver stöd med allt möjligt. Ensam också, behöver någon att prata med. Samtidigt lite skönt att det inte är seriös terapi där jag ska knyta an till terapeuten. Attan vad jobbigt det var, och så här i efterhand vet jag inte hur bra det var? För jag mådde ju så dåligt när jag inte fick träffa henne. Å andra sidan öppnade jag mig mycket och fick kontakt med känslor på ett sätt som kanske inte hade varit möjligt utan denna bindning.


I alla fall. Båda coacherna var väldigt trevliga, och samtalet flöt på bra. Jag kände att de kunde förstå hur jag har det, delvis i alla fall.


Båda var dock snabba med att peka ut mina styrkor. Så heter det nu för tiden, "styrkor". Så bra att jag ... det och det.


Den öppna dörren som jag vill slå in är: man kanske inte ska bygga någons självkänsla på prestationer, på fördelar i ens person. Tänk om jag förlorar just den förmågan? Tänk om jag inte alltid är så där kapabel, på just det sättet som de nämner? Blir allting skit då?


Alltså, jag fattar nog att inte allting blir skit då, men enligt deras resonemang så finns ju risken att jag tänker så, och deras resonemang bygger lite på det också ... ?


Religion kommer ju in finfint här. I alla fall som jag uppfattar religion, och gudstro. För Gud tycker att var och en är viktig oavsett kompetens, oavsett hur många meter man kan springa eller hur rent man har tvättat sig.


Annars kanske - livsåskådning? En gång när jag mådde mycket dåligt, kom en vän fram till mig och kramade mig. Sa: Du är värdefull för att du är en människa. Kramen i kombination med det som han sa hade stor verkan. Vet att den personen inte tror på Gud, det var helt enkelt en snäll och generös människa som sa så.


Jag har i alla fall fått läxa. Jag ska äta. Kunde nämligen knappt gå dit i dag för jag har ätit för lite. Jag äter för lite för att jag är så rädd för att bli sjuk och dö. Sen ligger jag många dagar och är totalt matt, eftersom jag låter bli att äta ordentligt.


Den som jag nu väljer är en som även är terapeut. Hon sa att hon ser att jag behöver någon att luta mig på, som stödjer mig när det gäller de grundläggande funktionerna, de som jag inte klarar, de som spårar ur.


Det blir ju en stor sak att ta itu med, men man kan ju prova, man kan ta små steg och se. Det som jag inte kan göra själv.


Sen tycker jag också att det är bra att tänka på saker som är bra, liksom. I stället för att tänka på allt dåligt. Så det är kanske bra att de nämner sådant som fungerar i ens liv, även om jag är lika mycket värd att rädda oavsett vad jag kan eller vad jag har.


Så klart.


Om man ska dansa:

ANNONS
Av grongoling2 - Måndag 27 aug 22:10

Jag tänkte stänga den här bloggen, den 1 oktober.


Om du vill ha tillgång till den så lämna en kommentar med hur jag kan nå dig, så får du lösenord.


Jag kommer såklart inte att publicera din kommentar.


Tänker att jag kan känna mig lite friare med vad jag skriver om bloggen inte går att googla på eller så.


Hoppas du har det bra, hör av dig <3

ANNONS
Av grongoling2 - Tisdag 14 aug 19:16

Hej hej,


En liten uppdatering.


Som mest sker när jag är ute för räkning.


Nu minns jag inte ens vad jag gjorde resten av den vecka som jag skrev under, nedan. Men jag gissar att jag var varm. Vet att vi städade en del här hemma.


På måndagen åkte vi norrut till en jättefin skulpturpark. Det var en skönhetsupplevelse att gå i den vackra, glesa bokskogen. Det var välsignat svalt den dagen också. Vi mötte vänner som kom norrifrån. Det var så trevligt att träffa dem. Vi gick runt i parken i kanske två timmar, sen hem till oss. Jag hade förberett en god gryta så det var ganska enkelt. De bodde sedan hos oss till i lördags.


På tisdagen var det över trettio här i stan, men på österlen var det bara tjugosex grader, så vi åkte till Ystad och badade hela dagen, typ. Gick in i Ystad och fikade på hemvägen. Det gick bra, skönt i vattnet. Förutom att jag glömt mina badkläder då. Men svart bh fick duga, och makens badbyxor. Lol. Vi såg en Jane Austenfilmatisering som är ganska ny och ganska bra på kvällen. Vi åt falafel också, de hade hört att det ska vara gott här och det var det.


På onsdagen var det för varmt för mig, gästerna gjorde denna stad från ett konstperspektiv och jag gjorde ingenting alls. Gjorde grekisk sallad med bröd och så. Fin Almodovarfilm på kvällen.


På torsdagen bilade vi till stort konstmuseum i Humlebäck. Det var så mycket folk där, huga. Inte så kul tycker jag. Utställningen som pågick var fin men jag blev inte helt uppspelt som jag ibland blir av konst. Fint att äta där, fräsch buffé. Vi åt ute, utsikt över havet. De har även en brygga så man kan bada. Men våra badkläder var en kilometer bort tyvärr. Roligt att återse lite av den fasta utställningen också. Och så hade de ac i de flesta rummen, hurra!


Men det var stress med vår mat/grönsaksleverans så jag fick klydda med det under resan. Energin var i dalande. Hemma lagade jag mat, tog emot dotter som hjälpte till med maten, böntaxos. Det var svängdörrar hemma, folk kom och hämtade sina grönsaker, kompis kom och lämnade nyckel, det packades och ordnades. Jag var helt slut sen.


Sov som den sedvanliga krattan och kunde inte följa med till Danmark och bamsekonstmuseet nästa dag. Försökte i stället följa med dottern på stan men fick gå hem, för trött. Känns inget vidare, skuldkänslor. Men bra att jag gjorde det ändå.


Gästerna kom hem från Danmark. Jag var ensam hemma för gossarna for till sonens nya boplats tidigt på morgonen med en massa packning. Jag uppbådade mina sista krafter och gjorde en fänkålssoppa med valnötter, fetaost och honung. Samt en smaskig paj faktiskt, med kokos och rårörsocker i smuldegen. Mango, nektarin och banan med limesaft på först. Mycket mumsigt, vispad grädde till det.


Men jag kunde knappt prata med gästerna för det susade så högt i öronen. Så vi såg en film i stället, Woody Allen.


Sov sen äntligen gott. Medan dottern fortfarande sov steg vi andra upp, åt frulle och så hjälpte jag dem att komma i väg. Tog en promenad i det nysvala vädret. Sen låg jag och tösen i varsin soffa och såg Grand Design, roligt, samt Morden i Midsomer. Jag var svidande trött men tvättade i tvättstugan ändå.


Tyvärr kom killarna hem redan på natten, jag som hade hoppats på en dag i ensamhet. Jag skojar inte kring detta för jag behöver det så väl. Men de kom på natten som sagt, och sen var det söndag.


När jag tvättat håret på söndagsmorgonen blev jag så dålig efter det. Fick gå och lägga mig. Misstänkte att jag var utmattad. Sen blev det något bättre framåt dagen.


I går, första jobbdagen, var det likadant. Chefen och jag skulle ha möte men jag fick ställa in det. Klarade dock att jobba. Han är snäll och det var inga problem. På kvällen gick jag en massa steg när jag pratade med syrran. Fick kramp i bägge vaderna av det.


I dag var det pest också, fick snäsa till sonen att stänga om sig när han spelar gitarr. Orkade inget ljud. Han ville spela flöjt sen men det gick ju inte heller. Jag fick stänga av telefonen, mådde så dåligt. Meddelade chefen. Gick och la mig. Kunde ändå jobba mina fyra timmar men inte prata med någon.


Känner mig rädd. Så här mådde jag när jag med full kraft slungades in i väggen 2005. Totalt kraftlös och dålig. Det går liksom inte över fast jag sover bra.


Legat hela dagen. Fått prinsesstårtebit lol. Sonen har haft vänner över men delat upp lgh så jag fick vara helt i fred. Jag behöver seriöst vila från folk nu. Hur mycket jag än älskar sonen så är han också folk, någon jag måste förhålla mig till. Sänder ett litet hjälp till Gud.


Kram till dig som läser här. Några bilder från den gångna veckans konstupplevelser.

       

Av grongoling2 - Tisdag 31 juli 13:14

Hej. Det blir ju galet glest mellan inläggen.

Men hur mycket kan man variera Det är varmt?

Samma undantagstillstånd har ju rått hela sommaren, hittills. Apokalyptiskt och ansträngande på alla vis.

Var några dagar, knappt fyra, på Österlen. Det fungerade bra, äventyrligt för mig som inte är van att bo hos släkting där. Men det var bra att hänsyn kunde tas till värmeproblemen. Känner att jag blir narcissist på det här, jag och jag och jag och förresten - jag.

Men har man behov är det bra att ta hand om dem. Vi cyklade till  Baskemölla, det var bara fem kilometer och kanske 23 grader. Mycket uppför. När vi kom fram badade jag med kläderna på, shorts och bh. Behovet av svalka var stort, mängden medtagna badkläder var noll. Fick åka bil hem.

Besökte små ställen, det var förhållandevis svalt kring Simrishamn de dagarna. Brantevik, Borrby, Hammenhög, och så vidare. Badade även på Knäbäckshusen, det var höga höga vågor och väldrig roligt. Och säkert lite farligt också men jag stannade där jag bottnade, simmade inte. Väldigt kraftiga strömmar utåt.

Jo, vi FIKADE. Fina fik finns det där. Så några kilo extra runt magen blev det nog.

Och så gick vi på några loppisar och kvaliteten på dem är bättre än här i stan. Köpte några skålar.

Var på ett trevligt föredrag inklusive frukost en morgon.

Sen åkte vi hem igen.

Några dagar senare åkte vi till Småland ett par dagar. Över trettio grader där så allt började och slutade med bad i en söt sötvattenssjö. Loppis, promenad till och med, god mat, rara människor.

Sen åkte vi därifrån och på vägen hittade vi ett underbart badställe samt dito fik. Det förstnämnda var ett dopp i Lagan, det sistnämnda låg nära Artur Lundkvists födelsehus.


Sen var vi på sjuttioårskalas ute på landet, i en trädgård. Hade föregåtts av Ångest pga värmen. Men klarade det bra faktiskt. Hittade en vit liksom våfflad polyestertröja här hemma med det diskreta märket Armani, från moster så klart. Funkade. Jag kunde väta den tröjan några gånger och det syntes inte så mycket. Sen blev det kväll och svalare.


Ett par dagar senare åkte vi till Bergslagen. Stannade hos släktingar i en vecka, knappt. Det var så fint, som vanligt. Det jobbiga var ju värmen då. Och att vara den jag är, den som behöver gå med våt tröja. Som måste bada i ny och nedan. Som måste gå ut från ett fik för att det är för varmt. Och det är tydligen något man kan skratta åt, fast jag tycker nog inte det vid det här laget. Så lite jobbigt för mig. Stannade hemma en dag för att slippa ta så mycket plats och irritera alla. Och det var jätteskönt att göra det, blir så intensivt att vara med folk hela tiden.


Kom hem i går, och här är det ju över trettio grader och lägenheten är nästan obeboelig. Sov med vått påslakan i natt, rätt äckligt faktiskt. I dag blir det att ligga i sängen med våt tröja och fläkt på, går icke ut.


Skönt att åka hem på eftermiddagen/kvällen i går, lugnare på något vis.


Var på en herrgård som avslutning i går, innan vi åkte. God och lyxig lunch och jag hittade en badsjö trehundra meter bort som jag sänkte ner mig i före maten. Börjar få simhud mellan fingrarna snart. Eller i alla fall russinhud.


Tycker jag ser sliten ut nu, efter all värme.


Vi hade tur och fick höra dottern med ensemble spela förra helgen också.


Hoppas att du har det bra, att du är försiktig i värmen.


Det var lite åska och regn däruppen. Icke så här nere.


Lite bilder, försöker få dem små men det funkar nog inte riktigt.


             

Av grongoling2 - Lördag 30 juni 16:34

Nu är jag hemma i hemstaden igen. Det var nog lite oroligt däruppe, för jag är slut som ett urblåst ägg nu. I dag har jag legat nästan hela dagen. Kan inte sova på natten, blir trött och ångestanfallet ligger så nära på lur numera.


Men jag kunde gå upp på eftermiddagen och jag lever ju i alla fall.


Efter stora promenaddagen i tisdags då jag fick värmeanfall på slutet höll jag mig inne på hotellrummet de två dagar som återstod. I torsdags var det 31 grader, sa taxichauffören. Jag kostade på mig en resa till stationen, Södra station går alla tåg ifrån nu. Kunde inte på några villkor åka den varma tunnelbanan. Tvåhundra kronor, men det var en mycket trevlig chaffis och en mycket kall bil. Jag satt med plaskvåt tshirt och blötte ner hans skinnsäte. Men lite vatten ska väl det tåla.


Sen drog vi hem, och sonen föjde med på samma tåg. Lite panik uppstod när det inte alls var så svalt som jag önskade på tåget. Jag flydde till en annan, lite svalare, vagn. Sen skulle killarna gå till bistron och efter att de provat ut den vågade jag mig dit, med förnyat nervätt tröja. Och där hade jag sån tur för jag kunde sitta precis vid ett utblås av luft. Till slut blev jag till och med lite frusen.


Satt där hela resan, åt macka och chokladboll och kaffe.


Jo, men jag är ändå lite nöjd med resan. Roligt att vara på Djurgården, roligt att gå fast det blev dåligt på slutet, nyttigt att våga vara svag fast jag är bortrest. Glad för att hotellrummet var så svalt.


I går jobbade jag riktigt mycket, kändes bra det med. Nu är det typ ledigt ett tag, fast jag har lite som spiller över på nästa vecka. Men när vi ätit blev jag helt slut, inte roligt.


Jag har gjort två saker som inte kostar någonting, typ. Skaffat spotify premium, tre månader för nio kronor. Och börjat med storytel, trettio dagar gratis om man uppger poddnamnet på en podd jag lyssnar på. Men vilken bok ska jag lyssna på då? Har någon ett tips, tipsa mig tack. Började på To the lighthouse men man kan ju ha flera i gång. Får gärna vara av en svensk författare.


Jag har sorterat tvätt, städat lite i köket, avbokat en fika och tittat på hemnet på hus i Värmland på förekommen anledning. Det är lite dyrt till och med där tycker jag. Men allt är för dyrt för mig så.


Ja, men det var det. Åldriga hälsningar

Av grongoling2 - Tisdag 26 juni 23:14

Här sitter jag och känner mig lurad. Jag låter kanske som om jag tar lätt på det, men det är i så fall för att 1. Det har varit bra OCKSÅ i dag och 2. Jag är drogad av sobril och ipren fast i omvänd ordning.


Åkt med till stora storstan. Skulle bli förhållandevis svalt dessa dagar, såg det ut som när jag bokade. Jo tjena. 29 grader ska det bli både i morgon och i övermorgon. Därav min långa näsa. Fick dock igenom hotellbyte från trevliga Norrmalm till ... dystopiskt futuristiska globenområdet. Fast med ac på rummet. thank fuck för det.


Lyckats sabba det i alla fall. I dag har det varit förhållandevis svalt, och därför satsade jag på en utflykt till kyrkogård på djurgården för att se hur moster har det om jag får uttrycka mig så vanvördigt. Där hon vilar nu. Det gick faktiskt bra och euforisk var ju jag. Svalt nog, i alla fall med en påse frysta ärtor i väskan som jag kunde svalka mig på. Var lite strategisk och bytte tåg i gamla stan för där är man utomhus. hemsk olycka där jag steg av, någon hade skadat sig i rulltrappan. Jag tittade bort, hon hade fått hjälp.


Fin liten promenad längs narvavägen över bron bakom nordiska museet. fin kyrkogård. råkade se ett namn, pappan till en kille jag var lite kär i i min ungdoms stockholm. tiden den går.


beslöt att inte äta på stan, det är ju sjukt dyrt. gick i stället in på fältöversten i traditionella mosterspår. köpte vegansk lunch att ta med där. tbanan tillbaka. satt här på ett arenatorg och åt min lunch, god och mättande.


folk här ser helt annorlunda ut mot hemma. mycket blondare överlag. estetiken är annorlunda också. lite slitna killar ser annorlunda ut än deras motsvarighet hemma. lite långt hår här, stripigt, gympaskor, gympajacka, jeans, rätt smala. tjejerna är också så blonda, lite solbränd-sminkad stil, rosa läppstift, slitna jeans. fascinerande. satt bredvid ett helt gäng såna tjejer när jag åt lunch. mycket raka var de.


jobbade intensivt, gick pga luftkonditioneringen. skulle prompt belöna mig själv sen så jag gick in på affärscentrumet här, köpte glutenfri kladdkaka och kaffe. sybaritiskt och trevligt. Sen fick jag väl en kick av det för jag började promenera igen, förbi det futuristiska och rakt in i en femtiotalsförort. mycket mycket finare. jag älskar dessa södernärförorter, så uppvuxna, så fridfulla, så mycket grönska, så synligt tåg.


gick lite upp och ner mot först hammarbyhöjden och sen vidare. skönt, inte för varmt fast jag var ju lite lite orolig samtidigt. brukar inte göra sånt här, när det är 24 grader ute. det blir ju aldrig kväll här heller, solen bara fortsätter att värma. fick handla ärtor igen på coop (skratta inte, jag blir ledsen då, för detta är ett jävla handikapp ok).


gick vidare till nästa supertrevliga förort. pratade med chef som var nöjd med min insats i dag. charmade mig till att få låna toa på ett café. köpte alltså två chokladbollar men var även trevlig, så det gick.


Promenerade vidare hemåt men nu började temperaturen bli ororande hög inne i mig. Trots ärtor. trots att jag splashat mig själv med vatten på klänningen på toan.


in på samma coop på hemvägen, började få panik. köpte kylklampar och is och stor flaska vatten. satte mig på en bänk i skuggan, hällde vatten över huvudet  och satte fötterna på kylklamparna. hjärtat höll på att hoppa ur bröstet. jag blev svalare men paniken gav sig inte. fan. tog först en ipren. visste ju inte hur jag skulle komma till hotellet, tbanan för varm, taxi verkar dyrt och kanske varmt.


tog en sobril för att lugna mig. efter ett tag ringde jag på taxi, smidigt via nätet och inte så dyrt. snälle chauffören drog ner sin ac till sjutton grader. pust. vilket jävla äventyr. jag som mådde så bra.


sonen har mött upp här på rummet och killarna har sett fotboll. sen gick de på restaurang och tog med sig mat till mig på hemvägen, mumsigt. men det blir bara värre och värre med värmen för varje år. det här med paniken är nytt, och nu behöver jag ju sobril för att komma ur det.


I morgon blir det att huka på rummet, och hur jag ska ta mig till stationen på torsdag när det är 29 grader vete gudarna. får väl bli taxi igen då. kan ju faktiskt boka om och åka hem i morgon kväll också. inget särskilt kul att vara här när man inte kan gå ut.


det är inte särskilt synd om mig eller så. men detta är jättejobbigt och väldigt begränsande.


lite bilder

offer för midsommar, funnet i kriseberg på midsommardagen. minneslunden där jag var i dag. min lyxfika i dag

       

Av grongoling2 - Tisdag 12 juni 20:54

Om man tyckte att det var knepigt att få kramp i båda vaderna samtidigt och behöva hjälp hem, så var det väl snäppet värre ett par dagar senare. Jag hade lovat passa barn, på morgonen. Inget idealiskt, främst för att barnet inte känner mig så bra och blir ledsen när föräldrarna går. Men också för att jag egentligen inte gör grejer på morgnarna. Det beror så mycket på hur jag har sovit, huruvida jag kan ställa upp på något.


Men jag glömde det just den dagen då jag lovade göra det. Och givetvis gick det inte att sova, vaknade fyra och nånting och somnade sedan inte om. När jag sen gått upp och ätit frukost slog tröttheten ner i mig så där obetvingligt. Men jag tyckte inte att jag kunde ringa återbud och sätta föräldrarna på pottkanten. Åkte i väg och kom alldeles för tidigt, fick loda runt medan den vuxna gjorde sig klar. Min stress bara ökade och jag mådde bara sämre. Till slut var det så dåligt att jag fick säga till. Men då var det ju så dags. Den vuxna åkte och jag fick lov att ringa hem hen om jag ville. Och det vile jag, så det var kaos mer eller mindre. Har sällan mått så dåligt samtidigt som jag kände mig dum för att jag satte dem i en svår sits. Men jag fick ta sobril och det gör jag bara när jag mår mycket dåligt.


Ja, det var inte mitt stoltaste ögonblick.


I dag var det lite likadant. Sovit så dåligt, så lite. När jag kom upp var jag så matt, och så irriterad. Snäste till sonen, inte ett bra tecken. Fick efter ett tag ge upp och gå och lägga mig. Dagen helt förfelad, inte kunnat jobba.


Killarna har gjort mat, sallad. Skönt att de kan hjälpa mig. Har varit hektiskt på sistone. Kompisar kom i torsdags kväll och en av dem är dammintolerant. Vi har städat som satan, vilket känns bra men jag blev trött. I värmen har jag ju kämpat i motvind också hehe dålig liknelse för vind fanns det ju inte.


Trevligt som bara den när de var här, restaurangbesök, promenad, brunch. Båda barnen var också här och den dagen gästerna åkte, efter en promenad i hettan och brunch, så åkte familjen till stranden, sen till emporia som är ett hellhole men faktiskt rätt svalt. Vi åt på Max och sen var vi i timmar på ett fint myrorna där. Jag och dottern släpptes av vid åhléns där vi gick in, sen vidare söderut och jag fick en glass som muta för att jag skulle hänga med. Landade på triangeln och där köpte vi faktiskt likadana springskor.


Pust. Nästa dag upp tidigt och äta med dottern. Fick gått elvatusen steg den dagen så det var inte en lugn dag fast jag stannade hemma från cykelutflykt till lomma.


Mannen åkte till stockholm på söndagskvällen och jag är ju alltid extra pressad när det händer. På måndagen blev det tiotusen steg och jobb, sen var jag helt överhettad och irriterad. Sov som sagt sjukt dåligt så det är väl inte konstigt att jag blev så slut i dag. Fick säga till chefen att jag inte kunde jobba.


Nu har jag pratat med sonen och han ska laga all mat i sommar. Så slipper jag tänka på det. Bra, han är snäll.


I morgon kommer både ungar och kompisar, middag ska lagas. Det ska sovas över, och så vidare och så vidare. Jag får väl orka det jag orkar och det jag inte orkar det gör jag inte.


Ja ja. Kunde så klart varit värre. Och det svalare vädret är så välkommet.


Jobbigt att känna sig så darrig och hjärtklapprig.

Av grongoling2 - Tisdag 22 maj 15:32

Tokigt med mina ben.

Jag var på en lugn promenad med min man i går. Efter middagen som var raggmung med lingonsylt. Innan maten var jag lite yr, så där som jag blir när jag inte ätit ordentligt, när det gått för lång tid, ja hela det där.


Maten var inte så mättande. Men det gick bra ändå. Vi mötte en som jag känner lite och det kändes lite svårt för det blev ganska tydligt att den personen dragit sig undan från mig. Det får man förstås göra. Det var ganska intensivt före det tillbakadragandet dock, och nu känner jag mig nog övergiven. Nog, skriver jag, för jag kan inte vara närvarande i så svåra känslor. Jag bara försökte se glad och tuff ut, eller nåt. När vi sagt hejdå så dröjde det kanske fyra minuter och sen började jag få kramp i båda benen, båda vaderna, samtidigt. Kunde inte gå. Vi köpte vatten men det var inte det som fattades. Till slut hämtade min man en lånecykel till mig och på det viset kunde jag ta mig hem. Fast det höll på att gå dåligt vid rödljuset igen.


Sen var det så dåligt i flera timmar. Jag låg ner, frös inte. Tog en ipren för det ska tydligen vara bra. Tog min magnesium-medicin. Efter ett par timmar åt jag en rejäl macka, en knäckemacka och en apelsin. Och då gick det över.


Jag vet inte vad som är vad. Innan jag träffade den personen som dragit sig tillbaka så mötte vi en barndomskompis till mig. En som jag var tillsammans med exakt varje dag medan jag gick i gymnasiet. Och vi var vänner tills för kanske femton år sedan då jag drog mig undan, efter att jag berättat om det i ett samtal med kompisen. Som blev ledsen, men vårt förhållande var inte bra, och jag visste inte hur jag skulle göra det bättre. Så jag "gjorde slut". Tråkigt men nödvändigt. I dag när vi råkar mötas hälsar kompisen inte på mig, och det kanske är förståeligt. Inte i går kväll heller. Kanske det blev lite för mycket med två sådana saker inom en halvtimme, vet inte.


I dag är jag trött. Och har inte vågat gå ut mer än bara till en liten affär ett kvarter bort och då tog jag cykeln med. Men det har gått bra att gå inomhus och lyssna på pod.


I helgen var vi hos min släkting på Österlen och det var i stort sett trevligt. Fint väder, vi var i Knäbäckshusen och gick på stranden där. Jag kanske borde bry mig mer om min hälsa men jag orkar inte det.

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se