Senaste inläggen

Quo

Av grongoling2 - Fredag 24 mars 22:31


I stort sett status quo här. Jag är i stillhet fast går någon timme kanske, per dag. I dag mer och mindre mat så sen har jag fått ligga från klockan två, även hela kvällen. Så det är inget roligt.


I onsdags hade vi ett föredrag här, om de principer som styr hur de odlar på gården. Det var så intressant. Jag hade först tänkt be föredragshållaren att inte bara berätta om grödor och tekniker utan även om teorierna bakom, sådant som har med, ja, Gud och sådant att göra, för det är så de arbetar. Jag bad inte om det och det hade jag ändå inte behövt eftersom det nästan bara var det som hon pratade om. Tycker att hon är så härlig. Vi var tio stycken och det var rätt enkelt för oss ändå. BAra att fixa lite kaffe och te och så, och alla fick plats runt matbordet.


Lite dålig tajming för lillan kom hem då också, för vidare transport. Hon sov här den natten, men det ordnade sig. Och jag orkade, hade väl skött mig bra. Sovit hyfsat, ätit, legat i med det verkligen.


De flesta dagar gör jag inte det, för det blir en spiral nedåt när jag inte har lust på så mycket mat. Suck för det.


Boken som jag lånat, Förr eller senare exploderar jag heter den, börjar bli så sorglig så jag kan nog inte läsa klart den. Vad hade jag egentligen trott, när jag visste att den handlade om ungdomar som har cancer. Det är också en kärlekshistoria och det gör den ju inte mindre sorglig. 


I går var mannen i väg ut på landet och hämtade ett stort skåp som vi köpt på annons. Det är ett monster på 220 cm, ett hörnskåp. Minst tvåhundra år gammalt. Nu ska det göras vid. Jag skriver i passivum, men agenten här är min man. Jag ligger i sängen  och kanske lagar lite mat då och då, det är mitt bidrag.


Kunde stå i dörren till balkongen en stund och få sol på mig i dag. Så jag är glad för det. Och nu har jag ätit lite till, alltid något.


Jo, en sak till. Jag blir ju ganska mycket förälskad i något, liksom lite galen, i saker, en sak i taget, oftast. Och nu har jag blivit helt betagen av Randy Crawford, vilken känslig och underbar röst. Jag vet ju att jag är lite galen, men jag ser det som en fördel hos mig. En väg in. Den här låten visar hennes röst bra.




<3

ANNONS
Av grongoling2 - Tisdag 21 mars 19:57


Och vips så är det tisdag kväll.


Helgen bestod i att inte gå på en vernissage på lördagen, i Lund. Kunde jag ju glömma att jag skulle orka.


Och i att inte gå på den fina fina grejen de hade i kyrkan med min favoritpassion med ny text.


Ligger mest och tittar på datorn, läser lite fanfiction och skriver lite själv, inte fanfiction men annat. Fixar mat.


I dag har jag varit jämförelsevis - nä, förresten, inte jämförelsevis aktiv. Men jag har tvättat, helt själv. Det innebär att jag gått uppför kamikazetrapporna fem gånger. 


Och så har jag lagat mat, rätt ambitiös gryta som ska räcka till i morgon också.


Det som är bra, det vill jag komma ihåg. Nu är jag med i en jättefin böngrupp där alla är snälla mot varandra. Det vill jag komma ihåg.


Och så vill jag komma ihåg hur mycket jag tycker om mina barn, helt förtjust, förutom att jag älskar dem som vanligt. Men det är så härligt att tänka på dem. Och bara för att jag ska ge det större plats så ska jag skriva ner vad sonen sa härom dagen när vi hade långprat i telefonen. Det var apropå psykisk hälsa. Jag sa att jag ofta tycker att jag själv inte är värd något om jag inte presterar, helst hela tiden, och att jag tyvärr överfört det på barnen, eftersom man ju gör det även om man inte kräver det av dem. Bara att jag kräver det av mig själv gör att de blir påverkade. Ja, sa han då, även om det skulle vara så, så har jag gottgjort det på tusen andra sätt. Det var ju så gulligt sagt, och jag skämdes lite för jag vet att det inte är sant, jag har inte gottgjort det på tusen sätt. Jag har bara försökt vara en normal jävla förälder, ursäkta svordomen, men inte kommit upp i den klassen ändå. 


Men det kan ju också vara sant. Om han nu tycker så, så är det ju sant för honom. Det som jag tror är sant behöver faktiskt inte vara det, alltid.


Och min chef sa att jag förtjänar allt, framför allt att vara snällare mot mig själv.


Och så har jag hört lite annat positivt, små grejer bara och sånt som jag nog alltid tänker: det där var inte ärligt menat, det säger hen bara för att vara snäll, för att säga något snällt, inte för att jag ÄR så bra eller vad det nu är.


Jag är ju en bekräftelsegalning, betyder mycket för mig att någon ser mig.


Nu ligger jag och smälter maten, den var ganska mastig.


Hoppas jag blir piggare snart.

ANNONS
Av grongoling2 - Fredag 17 mars 17:06


Tänk att jag inte skrivit här sedan i måndags, så länge brukar jag inte ha uppehåll. Men dagarna har bara gått in i varandra. Jag kommer inte ihåg vad jag gjort, fast svaret på det är i och för sig ingenting.


Har inte lyckats vända skutan och bli pigg. Äter inte så mycket, fast mer än tidigare, tror jag. Har upptäckt den roliga genren fanfiction. Det kan man ju själv ägna sig åt också, tänker väl främst på Jane Austen då. Men som det är nu föredrar jag mina små övningar som jag gör de flesta dagar och lägger på skrivbloggen.


I går var det i alla fall dags att vara lite social. Träffade bossen på en restaurang i stan. Tänkte att det här går väl egentligen inte, men jag bryr mig inte numera heller, så jag gick bara dit, eller cyklade mesta delen. Hittade den inte, den var dåligt uppmärkt på gps-en. Mina krafter var så små att jag fick ringa upp chefen och fråga exakt var den låg. Orkade inte ta så många steg hit och dit. När vi satt och väntade på maten så kände jag mig väldigt svimfärdig. Antingen hade jag bara fått rusa ut, eller kanske dåna då, eller så fick jag ta tag i det. Jag gjorde det sistnämnda, och berättade för chefen hur jag kände mig och att jag fick panik av det och trodde att jag skulle svimma. Han sa att det är bra att inte tänka så mycket på känslan, bara att den finns där. 


Jag tog mig en läkerol, vilket fungerar så att blodsockret höjs även om det inte är riktigt socker i den, det har lillan lärt mig. Det fungerade mycket bra, för jag orkade plötsligt prata igen. Sen kom äntligen maten och då blev det bättre mera på riktigt. Det är sådan mat som jag kan äta, allt ekologiskt och glutenfritt och lågt med kolhydrater. Fick en jättegod kycklingsoppa. 


Vi pratade i knappt en timme, det var trevligt. Men oj så skral jag är. Cyklade hem sedan, och vilade.


Följde med för att hämta grönsaker på kvällen men jag orkade inte följa med uppför trapporna och hämta grejerna, ej heller avlämna till vår vän. Allt fick min man göra. 


När jag kom hem orkade jag ändå stuva in allt och fixa, så jag tror att lite av tröttheten är panik när jag är ute.


I natt kunde jag inte sova för andra natten i rad, så jag har fått ställa in en jobbsak tyvärr. Gått runt här i en timme och sen vilat.


Har inget val nu, men det är ibland skönt och hoppfullt att inte ha krav på sig precis hela tiden.


Dagens skamlåt, denna är kontemplativ.

Av grongoling2 - Måndag 13 mars 20:13


Några dagar har gått. Jag provar att ge efter mer, kanske för att det är nödvändigt. Det är ju jätteskönt att vila när man behöver det, och då menar jag inte bara när man är utmattad till förtvivlans gräns och där man inte vill leva längre. Redan innan det blir man faktiskt trött, och det går att börja vila innan det gått så långt.


Det var skönt att kunna sova ordentligt natten till lördagen, så på lördagen var jag uppe rätt mycket. Det var strålande sol då också så jag och min man gick ut i närmsta park med lunchen med oss. Vi satt på några olika ställen och det gick att ta av jackan i solen, så varmt var det. Mötte chefen för en pratstund av en slump också. 


Nu har jag lånat en ny bok, en ungdomsbok som verkar bra, lite självironisk och sorglig samtidigt. Men det är synd att jag inte kan läsa den på engelska - finns inte på engelska på biblan. Inte jättebra översatt, könlöst språk blir det ju så lätt. Det blir det ibland när jag också översätter, det är så lätt hänt. Men jag kan inte riktigt släppa det.


Efter middagen på lördagen började vi byta sovrum. Det var ganska jobbigt fast min man gjorde det mesta. En hel del damm uppenbarade sig bakom sängarna, både gästsängen i jungfrukammaren och våra sängar i gamla sovrummet. Men det gick ändå lättare än vad vi hade trott, och det var också luftigare i pigkammaren än vad vi hade räknat med. Nu ligger jag i ställets tystaste, svalaste rum och det är renast luft utanför fönstret. Har faktiskt sovit lite bättre här, men natten till söndagen var dålig ändå för jag vaknade klockan fyra. Orkar inte det. 


Vi försökte gå en promenad men dels var det iskall vind och dels orkade jag som sagt inte. Jag vilade en stund. Sen gjorde jag pannkakor som jag åt efter grönsakssoppan och därefter blev jag jättematt. Orkade gå ner och upp från tvättstugan en gång samt hjälpa till att lyfta lite grejer, och sen mådde jag allt annat än bra. Det svartnar lite för ögonen då och jag måsta vila. Som när man haft influensa i två veckor eller nåt. 


I morse väcktes jag alltför tidigt igen då mannen skulle ta tåget till huvudstaden. Men det är ändå bättre i dag. Har gått runt här hemma och pysslat samt lyssnat på en del poddar. Jag gillar att lyssna på Annika Östberg faktiskt. Tycker hon utstrålar ett sådant lugn, som en snäll mamma, inbillar jag mig. Det är en podd som heter Värvet som intervjuar olika personer, men de flesta är jag inte intresserad av.


Att bara göra det som känns mysigt är ovanligt. Och bra.


Vet inte om jag redan klippt in denna låten men den är med i ett jättefint ögonblick i Skam tycker jag.




Av grongoling2 - Fredag 10 mars 13:23

Det är ju inte det att jag inte fattar att det är knäppt att skriva här. Att det är gränslöst att lägga ut text om mig själv på det här privata sättet. Om jag hade berättat det för folk jag känner så hade de avrått mig, allihop. Snudd på förbjudit det.


Nu är ju jag rätt gränslös så på ett sätt är det lite skit samma då. Jag kan lika gärna vara det i handling också, bara det inte går för långt förstås.


Jag har en stark böjelse att driva något i botten, varför inte mig själv. Vet inte hur länge jag har legat här nu på dagarna, flera veckor börjar det väl bli. Jag vill verkligen inte göra någonting. Jag orkar inte göra någonting heller. Jag vill stänga av och inte träffa folk heller. Pappa var ju lite tokig och jag kanske försöker likna honom, till det yttre. Jag dricker ju inte men det andra kan stämma. Jag har ett par byxor och tröja byter jag bara om någon ska komma, eller om jag måste gå ut.


Ja, just i dag är det lite extra mycket så, kanske inte varje dag är precis sådan här. Men jag vaknade klockan fyra och har inte sovit sedan dess. Hade så ont i magen i morse, för då hade jag legat i tre-fyra timmar vaken och magen hade börjat vakna och gjorde väldigt ont. Sen tog det ju ett tag innan jag fick i mig mat och vid det laget var jag yr och smärtpåverkad i hög grad. Dessutom har det slagit lock för ena örat och det ökar på yrseln. 


Lyckades till och med bli ledsen, för jag hade faktiskt sett fram emot att träffa en vän här hemma i dag. Det fick jag ställa in och nu känns det inte så sexigt att vara i förnäm avskildhet hela tiden. Solen går på som en blåslampa i dag, och det är många plusgrader. Här ligger jag, blek, rufsig och ovårdad och orkar fixa lunch vilket var en bedrift.


Jag vill inte sova heller.


Har läst ut Boije av Gennäs bok. Den var bra på vissa sätt, mycket ärlig. Inte jättebriljant kanske men det är ju lätt att klaga.


Roligt dock att skriva lite själv, vilket jag gjort de senaste dagarna.


Annars kör vi det hela i botten. Är jag nyfiken på hur det är där nere, när jag väl stött emot något fast? Hur sunkig kan jag bli innan det händer?


<3

Av grongoling2 - Torsdag 9 mars 16:52

Känner mig inte riktigt lika slut längre. I går kväll tog jag en promenad och det kändes okej. Så det är ju bra. Detta hindrar mig dock inte från att göra ingenting ett tag till. Inte dödstrött är inte lika med jättepigg. Känn din gråskala, kunde jag uppmana mig själv till. 


I går gjorde vi borsjtj. Och den blev inte god alls. Kanske berodde det på att vi slängde med en rödbeta som var väldigt mjuk och såg trist ut. Soppan smakade i alla fall äckligt, en bismak som av jord eller något annat. Jag saltade som bara den med örtsalt och hade crème fraiche till för att dölja smaken. Och sen blev jag förstås jättetörstig.


Roligt med skrivbloggen just nu, jag försöker mig på prosa. Kolla i den om du vill, länk i marginalen.


En unge håller på att bli frisk från sin förkylning - så kan det i alla fall vara och jag hoppas på det - och en annan unge har tagit tåget till sin forna hemstad mitt i Norrland. Där har folk sportlov nu nämligen.


Jag och mannen är här, vi. i denna överdimensionerade lägenhet. Jag går och putsar på den lite varje dag. Kanske dammtorkar, kanske vattnar blommorna, kanske plockar undan lite. Om vi orkar provar vi att byta sovrum till helgen. 


Denna vecka har jag skjutit upp saker som kanske sker nästa vecka i stället. 


<3

Av grongoling2 - Onsdag 8 mars 09:54

Jag kommer ihåg den känsla jag har nu från ... tjugo år tillbaka. Den sommaren mådde jag dåligt. Jag hade så mycket ångest och övergivenhetskänslor för att min terapeut var ledig över sommaren. Jag kunde inte överblicka hela den långa tid som hon skulle vara borta, och samtidigt hade jag små barn hemma, åtta och fyra år. Slogs med ångesten och när jag själv fick semester så kunde jag inte äta så bra. På morgonen försökte jag få i mig något men det gick inte bra. 


Jag kan inte gå igenom det som hände då, i mina känslor nu. Det finns ingen mening med det, och det gör ju bara ont. Men dagen fortsatte lika hopplös och utan förtröstan på att hon skulle komma tillbaka. Kanske mina känslor från sjukhuset där jag var fast, liten och övergiven som barn kom tillbaka?


Jag var ute ibland och gjorde saker, handlade mat kanske. När jag var ute i går på kvällen i ett köpcentrum så kom jag ihåg att jag känt så här tidigare. Nu hade jag inte den ångesten, men kroppen är som bekant en rätt stor del av ens person, så själva utmattningen av att inte ha ätit ordentligt var densamma. 


Så då fattade jag att jag behövde mat. Hade hängt med mannen till Hbg och deras stora köpcentrum. Det kan man kalla stort! Inte som Emporia utan det är raka gator där inne. Många gator, vida stråk med högt till tak. Ändå väldigt mycket angenämare än den tortyrbyggnad vi har här vid Hyllie. Det var dessutom lugnt, så här en tisdag kväll. 


Jag gick för mig själv eftersom jag inte var så intresserad av hur man ska kunna cykla på vintern utan att frysa om fötterna, min mans mål med resan. Hittade gjorde jag ju inte så jag grabbade tag i första bästa krubb vilket fick bli en ubåt med amerikansk biff-fyllning. Det smakade faktiskt skräp. Jag äter inte så mycket snabbmat nu för tiden. Men det var ändå bra, man får ta det som finns ju. 


Sen kunde vi gå runt lite mer och titta. Jag köpte oliver som present. Precis allt verkar finnas på denna plats, denna kombo av Svågertorp och Emporia. 


Återlämnade ett gymnastiskt terapiredskap på vägen också, som jag fått låna ett tag, men som inte passade mig så bra.


Ja, så var det med gårdagen. I dag har jag börjat en kur till med homeopatiskt medel. Hoppas att det kan hjälpa lite. 


Mina blommor har fått sorgflugor och jag försöker mota dem med såpvatten som jag duschar på bladen.


Jag är förresten fortfarande för trött för att göra något alls.


<3

Av grongoling2 - Tisdag 7 mars 13:34


Jag har sovit bättre de senaste nätterna. En förkylning är på gång, kanske en gåva av lillan som var sjuk här i söndags och lördags. Låg och såg på Midsomer Murders, och då gjorde vi också det. De avsnitten jag såg var ovanligt bra, så jag stod ut hur bra som helst.


I söndags försökte jag göra en egen majonnäs med senap som smak, men det blev bara sådär gott. Ska väl följa ett recept nästa gång. Vi hade den till fisk. Lillan for hem med bil och det var blixthalka i hennes stad. Men vi visste inte om det. Hon fick köra jättelångsamt hem. 


I går var jag uppe men sov en stund på dagen. På eftermiddagen gick jag till en lampaffär vid Drottningtorget men tyckte inte att de hade något bra, de hade halva priset. Mötte mannen där. Fick nog lite panik för jag kände mig som förra söndagen på Hemskporia. Men det var nog mest att jag inte varit ute på så länge. Jag gick hem nästan direkt i alla fall, och då märkte jag att jag ändå mådde helt okej, klarade promenaden och så.


Vi åt grönsaksomelett framför finalen i På spåret. Så svår den var. Hörde ifrån sonen som avverkat 15 skidturer vid det här laget. Hoppas det blir lite tid för läxläsning också ... Hoppas framför allt att lillan mår bättre snart.


Jag har som sagt ont i halsen och funderar på att inte ta silver mot det i dag - har gjort det de senaste dagarna och då mår jag bra igen. Men kanske det är dags att bli förkyld bara, det var ju ett år sedan jag hade influensa, sen dess har jag inte varit helt sjuk eller förkyld. Jag är ju ändå så trött och kanske jag ska ta det lite lugnt rent allmänt. Kan ju vara en vits med att låta viruset komma och gå av sig självt också.


Even och Isak i skam har röstats fram till årets tv-par i en stor amerikansk röstning. Det var roligt.


Nu har jag gått och lagt mig igen.


<3

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se