Alla inlägg under juni 2015

Av grongoling2 - 30 juni 2015 17:43

Åh, känner mig lite lättad just nu. Vet inte om jag har anledning till det ... men lite har jag nog.


Har varit hos gyn, och förra gången jag skulle till en gyn var det på sjukhuset. Jag var så nervös och rädd att jag fick ta en sobril innan. Och gyndoktorn var bara precis på rätt sida om trevlig/otrevlig. Varför är de så dryga där på sjukan?


Nu var jag hos en privat. Han har tagit över min gamla gyns ställe, hon har gått i pension. Jag kom dit direkt från stranden och parken, så jag började med att gå in på toa och byta från bikiniöverdel till bh och snygga till mig lite. Bara lite. Sen medan jag väntade så kunde jag prata med några småbarn, och det var så lugnt där. Ja, så gick besöket bra också. En mycket lugn och snäll gynekolog. Som tur var så var min slemhinna tunn. Den kan ju växa till sig igen, det ska jag inte ha några illusioner om. Men om det blir jobbigt så kan jag ta hormoner, och det var det som var så skönt att få reda på. Att det finns något som jag kan göra och inte behöver rycka ut och dra till sjukan för en skrapning eller något liknande. Man kan säga att de jag pratat med alla har olika synpunkter på saken. Vissa (denna gyn och min gamla) verkar mer pålästa än andra (alla jag mött på sjukhuset). 


Sol, fast lite kyligt. Varit en stund på stranden och sen fick jag gå hem så jag inte brände mig. 


Gick en liten promenad i går kväll. Tvättat åt en som inte kan gå just nu.


I dag har jag ätit lite rester, linsgryta med aubergineskivor och fetaost. 


Undrar om det har inverkat att jag inte äter kött, att det blöder mindre? Gyndoktorn hade inte hört om detta, tyckte nog det lät flummigt :)

ANNONS
Av grongoling2 - 30 juni 2015 09:04

Tisdag, och vädret ser äntligen ut att ha tittat i kalendern. Oj, är det redan sista juni, och jag som är så kall! tänkte nog vädret och värmde upp sig, och oss, lite.

Jag är fortfarande väldigt trött. I går försökte jag att äta lite mer, men det tar nog tid att komma i kapp med det också.


Ett barn är ovanför polcirkeln, så när vi pratade i telefon vid tio-halv elva på kvällen var det sol som en vanlig eftermiddag vid femtiden här. Så exotiskt och konstigt, jag som tycker att det är ljust här nu.


Vi har olika ekonomiska funderingar: sälja bilen, ha inneboende (mest min idé), gå med i en bilpool, inte fika ute, byta bostad med någon på landet under några veckor (definitivt bara min idé) ... det är ju till landet jag vill nu.

ANNONS
Av grongoling2 - 28 juni 2015 17:36

Jo, dagens gudstjänst på P1 var jättebra.

Av grongoling2 - 28 juni 2015 16:37

Jag bör nog inte sova så länge som jag har gjort i dag. Allt blir lite disigt i huvudet, ljuset är jobbigt, kroppen kommer inte i gång och mår inte så bra.


Här är en liten björnskulptur som vi fyndade på loppis härom dagen:

 


I dag blev knappt av.

Av grongoling2 - 27 juni 2015 20:38

I dag har det varit bättre. Jag har sett till att äta när jag blev hungrig, väntade inte. Det blev förresten en macka i en park i Åkarp. Det var så fint väder, eller i alla fall varmt, även om det var lite dismulet och sedermera även regn. Men jag har varit matt ändå, det går inte över på en gång, inte.


En kompis har peppat mig och säger att man inte förblöder av det här, även om hon inte är expert eller så. Men att det är vanligt. Ja, det vet jag inte heller, men det förekommer i alla fall. Jag vill stoppa huvudet i sanden.


Det jag orkade med i dag var att åka bil, känns tryggt att den är med och att jag kan vila i den, inte gå lååångt och sen inte orka gå hem igen, eller så, eller om något skulle hända.


Vi tog alltså med macka och kaffe och åt på väg till en loppis. Det säger väl lite om vad jag orkar med. Kolla på småkrafs. Så länge jag orkar vara uppe och gå så är det i alla fall bra.


I Åkarp köpte jag dessa små sötnosar:

  


Tycker de var söta på något vis.


Sen åkte vi, i den lite kvava värmen, till två andra loppisar. På den första hittade jag en skrift där min pappa skrivit en artikel! Det var i början av 60-talet. Sicken tur, jag är inte säker på att jag sett den förut. Den var ju lite nischad, handlade om kaniner förstås, han forskade på dessa djur. Etologi, deras sociala beteende och så. När man tittar på försättsbladet så känns skriften minst hundra år gammal. Grevar och baroner, typ. Såna jobbade farsan med, för här i Skåne är/var det de som ägde marken där såna som farsan forskade, och jagade:

  

 Pappas text är "lite" torr. Han kunde annars vara rätt poetisk mitt i det vetenskapliga, men det framgår väl inte här:

 

Skriften skulle kosta tio spänn. Jag hade inte det, och kort gick inte eftersom det var så lite pengar. Då sa jag att min pappa skrivit i den, och då fick jag den gratis! Kul och snällt.


I loppisen bredvid hittade jag en liten bok med noter och ackord till några bra Stevie Wonder-låtar. Så nu ska jag försöka sjunga och spela lite. Fast jag tror att barnet har stämt om gitarren till nån mysko skala, får se hur det går.


Jag har sett Vanity Fair med en massa jättebra skådisar, Reese Witherspoon i huvudrollen. Den var bra.

Av grongoling2 - 26 juni 2015 20:15

Jag har en reflektion angående trötthet:


Vad fan är det frågan om?


Hur kan jag vara så här trött och därmed sjuk, när jag inte gjort något?

Jag har ju sovit.

Jag har inte ansträngt mig något vidare.

Ändå blev jag helt slut i går när jag gick vid vattnet med en kompis ett tag. Fick nästan kramp i benen av att gå, kom nästan inte hem.

I dag, likadant. Vi gick hemifrån och jag hade en ganska tung ryggsäck med lite kläder, bok, lite mat och vatten. Gick med stavar. När jag kom fram flimrade det för ögonen. Tänkte, att jag kanske har slarvat med maten. För det är så det känns. Och det är nog det det är. Lägg därtill att jag är spänd som en fiolsträng för det här med blödandet. Är rädd att det slutar i katastrof och ilfart till sjukan. Det har hänt förut nämligen. Jag är rädd.

Sen är min äldre, närmaste släkting verkligen mycket sjuk. Det tar på krafterna att veta det, att ringa, att stötta, att förmana lite, att ge råd, att försöka tänka ut vad vi ska göra nu, vem hon ska ringa, om hon ska in på sjukhus och så vidare. I dag fick vi snabbt avsluta för hon hade glömt ringa hemvården så hon skulle få hjälp i helgen. Men de hade kanske gått för dagen då, jag vet faktiskt inte. Min släkting tycker jag om, men hon är en energitjuv och vi har ett tungt förflutet tillsammans. Därför drar jag mig lite, ja det gör jag.

I dag fick jag av henne veta att min morfar inte tyckte om judar. Ändå anställde han en judisk person för han var ju så duktig. Ska man inte ha en enda släkting som man kan vara lite stolt och glad över? Hatiska personer, elaka mot sina barn, riviga och känslokalla, kritiska, för att inte nämna rasistiska å det grövsta. Jag träffade bara min morfar två gånger. Ingen av hans barn ärvde hans syn på judar, det var ju förvisso den tiden, även om det inte är någon ursäkt. Jo, min farmor marscherade ut från ett kyrkomöte som uttryckte stöd för nazismen. Tydligen var det modigt, tydligen var typ hela Sverige nazistiskt i början. Inte farmor och farfar, de var aldrig det. Bra det i alla fall.


I alla fall, jag är så trött. Det har darrat och slagit i öronen i flera timmar nu, jättejobbigt. Jag har ätit lite. Fått för mycket sol. Men det var mysigt där nere en stund. Vi hade frågesport.

 


Nu har jag legat helt orörlig i sängen i flera timmar. Darret i öronen har avtagit men så fort min man kommer in och pratar så börjar det igen. Jag vill faktiskt vara stålkvinnan, har jag inte varit tydlig nog med det? Jag vill faktiskt inte bli trött. 


Här är sakerna som jag köpte, fast björnarna orkar jag inte gå och hämta. Vi skulle skicka dem till barnet men kartongen vi postade i dag var så full att de inte fick plats.


Söta koppar, jag köpte två, det fanns tyvärr bara två, på Sopstationen:

     


Ett ballt askfat som ska bli blomfat tror jag:

 


En annan skön kopp, Emmaus:

 


Det putsade faktiskt fönstren också.

Av grongoling2 - 26 juni 2015 12:00

 I dag händer det stora saker på hemmafronten.


Ställningarna monteras ner. De har varit här sedan vi flyttade in, och mycket längre än så.


De senaste månaderna har vi haft ett reklam-baner hängande framför fönstren i rummet där jag sitter och skriver, det som vi kallar mellanrummet. Matrummet. Det har förstås tagit ljus och utsikt. Så klart ett i-landsproblem. Det var i alla fall ett stort ögonblick när de kom för en knapp timme sedan och började montera ner både baneret och ställningarna.


Lustigt att se hur solens ställning förändras; i julas (när vi hade ställningar men inget baner) så lyste solen rakt in här, och vi behövde köpa gardiner direkt för att kunna sitta här. Nu står solen så högt att den inte alls lyser in här. Eller, lite måste den ju lysa in. Det märker vi kanske när de monterat ner alla ställningarna. De håller på nu. Klättrar utan säkerhetslina på ställningarna.

   

Före och under tiden.


Halva dagen i går gick åt till att hjälpa barnet med matsäck, packning och lunch. När vi vinkat av var vi på loppisrunda. Jag köpte lite småkrafs som var roligt men inte dyrt; två muggar, ett askfat som jag kan ha som blomfat, och två blomfat till. Och en söt prydnad, en björnmamma och två björnungar på en liten träplatta. Bilder kan komma så småningom.

Av grongoling2 - 25 juni 2015 11:19

I går var lite av en skitdag, även om jag ändå inte ska klaga. Det var så kallt. I dag är det varmare tror jag.

Jag tog det superlugnt hela dagen, lyssnade även på sista podden före sommaren med Liv Strömquist.

Ändrade en text och använde uttrycket Inga träd växer till himlen. Först hade jag översatt det fritt, för jag tänkte att vi inte använder det så mycket här i Sverige. Men jag började tänka annorlunda när jag gjorde DN:s ordspråkstest där detta uttryck fanns med (spoiler där ja, om någon vill göra testet så finns facit till den frågan här). Jag har nu ändrat och hoppas att folk förstår uttrycket. Jag gjorde det knappt själv innan.


Mest var det ju skit för att jag inte vågade röra mig, knappt.


Men ekologiska jordgubbar blev det, annars skräpmat, falafel och pizza. 


I dag åker barnet uppåt landet igen, tråååååkigt och leeeeedsamt. Vi har haft en diskussion om hedersvåld och varför det har blivit en fråga för högern snarare än vänstern i vårt land. Vet en som jobbar heltid med att rädda dessa ungdomar som utsätts för hederskulturen.


Jag tror ju att allt våld kommer från någon som känner sig i underläge. Allt. Så flummig är jag. Vet inte om det gör mig till höger eller vänster men jag tror så. Och så tror jag att lite av Stockholmssyndromet har smugit sig in i våra sym- och antipatier i Sverige, bara för att vi är så väldigt konflikträdda. Till exempel är det läskigt att ha terrorister som fiender för de är mycket mycket farligare än till exempel israeler som inte (just nu i alla fall) är terrorister. Ja, jag kanske uttrycker mig kortfattat här men man kan nog inte dela upp våld så lätt i ovanifrån och underifrån. En stor stark gube som ger sig på en liten svag känner nog sig i underläge (på ett indirekt vis som man inte kan se direkt). Men. Det kan ju inte försvaras för det, ska stoppas. Dock är det något att tänka på, den som använder våld känner att den försvarar sig i någon mån, hur tosigt det än kan se ut utifrån.


Och Stockholmssyndromet är nog något som finns här, för vi kan inte hantera konflikter så bra. Svårt att se någon tydlig angripare här, alltid.


Blödningarna styr mitt liv, så är det nu. Men ska försöka våga mig ut på promenad i dag, på något vis.

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se