Alla inlägg under augusti 2015

Av grongoling2 - 31 augusti 2015 11:10

I går såg jag Casablanca. Det är verkligen en bra film. En del tycker att manuset är ett av de allra bästa. Jag är imponerad i alla fall.


Jag tänker att jag får äta något gott ibland. Nu tänker jag två chokladbitar om dagen. Kanske det är väl mycket, får se. Köpte mitt vanliga 86-procentiga knark från Marabou i går och även en 70-procentig med smaken salt och lakrits. Den var god! En ruta av varje, det kändes gott och lagom.


Jag lagade kalops i går, det luktade så gott. Men vi åt rester så i dag ska vi äta kalopsen.


Jag vet ännu inte riktigt hur jag mår i dag, har legat och dragit mig och först nu ätit något. I natt blev det tyvärr dåligt med sömn. Jag hade flyttat in till lilla rummet mot gården (okej, jungfrukammaren) för att slippa buller från gatan (har blivit irriterad i ena örat av öronpropparna så jag kunde inte ha dem). Men somnade först halv två - och vaknade halv åtta av den bensin- och avgasluktande kranen som skulle fortsätta i stuprännearbetet. Det var ju typiskt, bara att flytta tillbaka igen.


Den stora gamla kyrkan i centrum har en del diskussionskvällar som jag kanske vill vara med på i höst. Samt fina föreläsningar. 


Det är fortfarande nästan sommarvarmt.


Och jag vet att det här blev ett tråkigt inlägg.

ANNONS
Av grongoling2 - 30 augusti 2015 16:32

Det har faktiskt inte blivit bättre, direkt. Så om man ska vara ärlig så fortsätter eländet just nu.


Jag vet alltså inte vad det är för fel på mig. Att bli sjuk för att jag sätter det ena benet framför det andra, har jag blivit förut, känner igen det här. Det var när jag åt antibröstcancermedicin. Då var jag förkyld jämt till slut. Med feber.


Men nu äter jag ju inte sån medicin längre. Jag har varit oförkyld länge, som innan jag började ta den medicinen. Lite blev jag i våras och sen gick det över. Sen i somras så kom det igen, och bröt verkligen ut när jag var på resa. Det tror jag berodde på jobbig stress, dålig sömn och för mycket ansträngning. Pang bom så var jag dunderförkyld och fick ligga och bara vara dålig, rätt länge. 


När jag varit snäll och stilla så verkar det ge med sig, men när jag gör saker så blir det värre igen. Därav varannandagsmåendet. I går kände jag mig visserligen bättre. Vila dagen innan, bra sömn. Då cyklade jag först till samma möbelvaruhus och bytte några av kuddarna så det blev ännu finare (men nu är jag sur på kuddarna för de kanske kliar på mig så jag vill inte visa någon bild). Efter lunch cyklade jag ut igen och var ute två timmar till. Jag kände mig lite dålig men det gick ändå. 


När jag sedan kom hem lagade jag mat som jag bjöd min kusin på. Och så gick vi till ett ställe och hörde föredrag och såg sedan en speciell och intressant och häftig opera som turnerar nu. Ja, sen satt vi på Donken en timme tills hennes buss gick, och jag gick hem genom stan.


Lång dag, och det gick. Kände mig inte ens sjuk framåt kvällen.


I dag är det ridå totalt. Ont i kroppen, feberkänsla, fick ställa in vår utflykt och i stället svälja två alvedon och inta soffan. Ledsen och uppgiven och trött. Och förstås orolig för vad detta kan vara. Svullen hand icke att förglömma.


En kompis har haft precis sån svullen hand som jag och blev bättre av en nyponkur. Men jag har ju infektionen också i kroppen. 


Jag har också frågat ett "orakel" om min hälsa och upptäckte för tiotusende gången att jag inte ska ställa frågor om sådant som jag inte klarar av att få svar på. Jag kan ju inte styra svaren.


I torsdags lagade jag något som heter vitello tonnato. I stället för kalv var det kalkon som skivades tunt. Sen gjordes en sås på tonfisk, citronsaft, sardeller, majonnäs, kapris och kryddor. Mixades och hälldes över det kalla köttet. Serverades med mer kapris och oliver. Potatis och sockerärtor till det. Jättegott.


Nu vill jag väldigt gärna bli frisk ...

ANNONS
Av grongoling2 - 28 augusti 2015 11:16

I dag är jag trött och lite sliten. Har sovit för lite några nätter.


Bilen som var vårt ekonomiska hopp, att sälja den, hade fel, fick tillsägelse på besiktningen. Sådant oroar en orolig själ. Det är inte säkert att garantin täcker det heller.


Inte optimalt att vakna och det är för varmt, och bullrigt när jag öppnar för korsdrag, och på gården står en kran och spyr ut avgaser så att det inte går att öppna åt det hållet ...


Men allt går över, sägs det.


I går träffade jag ett barn som varit borta på semester och det var jättefint. Vi gick på promenad och ungdomars promenadtakt är ungefär dubbelt så snabb som min. När vi var på hemväg och jag skulle berätta en sak samtidigt som jag gick (flåsgick menar jag), så snurrade allt till. Jag blev så trött och orkade inte prata och gå fort samtidigt! Vi fick sakta ner.


Här kommer två uttalanden av mig, bara så där.


Att hacka på SD är för billiga poäng. Det är som att bara skälla på en brottsling eller en som mobbar och inte alls se hur den personen ser det. Då kan man ju inte rehabilitera, då kan man inte mötas, och då växer brottsligheten /SD-heten. I samband med detta;


En del av vänstern är för elitistisk i sina resonemang och sitt sätt att möta medmänniskor. Klyftan till SD ökar, och själva SD ökar. De är trötta på att höra att allt de gör är fel, att de tycker om fel musik, äter fel mat, har fel kläder, säger fel ord om ursprungsbefolkningen, appropriering, heteronormativitet ... det är oerhört okänsligt av elitgruppen att lämna de andra så pass mycket bakom sig. Möts i stället för att skapa avstånd. Det är den starka gruppen, det vill säga den intellektuella vänsterkretsen, som ska närma sig de andra, den starkares ansvar. Det är inte brottsligt att vara rädd och misstänksam mot det om är annorlunda och främmande, det är mänskligt och naturligt.


Jo, en sak till:


Jag förstår inte det här med husdjur. Varför har man det? Jag förstår förstås varför, men ändå: varför? Anledningen till att jag undrar det är för att jag själv inte tycker att det är roligt. Jag kan inte se den där rara sidan, och jag är antagligen störd som inte kan det. Jag ser bara hur vi människor sätter oss ovan husdjuren, spärrar in dem, har dem för vårt eget höga nöjes skull, tvingar dem att anpassa sig till oss så att de inte lever normala hund- och framför allt kattliv.


Jag vet att jag har fel. Men jag har lite rätt också, tycker jag. För mig känns det som en freakshow när vi ska stå och se på en katt eller hund och säga ååååå så söööt. Sen hålla den fången när den bara vill vara fri. Låter lite sjukt, det hör jag. Men jag kan väl inte förstå allt, jag heller.


I dag är jag bara ledsen. Men någonstans finns det nog en plats för mig också. Jag är väl trött.

Av grongoling2 - 27 augusti 2015 09:08

Gårdagens fysiska bedrift, apropå bedrifter, var väl att cykla till ett möbelhus i utkanten av stan. Inte särskilt långt,dock lite uppför. Jag ville ha kuddar, det sög i kuddtarmen. Vi har köpt en äkta matta på auktion sedan vi flyttade hit, den var billig. Den har många färger och kuddarna får därför vara enfärgade. Och det går inte med alla turkos och rosa och lila och andra kalla färger som verkar vara så modärna nu. Nix, tillbaka till de ursprungliga rött, blått, kanske svart. Mattan kräver det, mattan vill ha sin tribut.


Som tur var hade vi billiga från Ikea (väldigt billiga alternativ) innan så det kändes inte som väldigt mycket slöseri att köpa nya. Nu har det gått rätt många månader sedan vi flyttade, nio minst, och jag har inte hittat något bra. Nu har det dock blivit höst i affärerna och de har inte bara gladturkos och hysteriskt flinande rosa. 


På varuhuset hittade jag något och stirrig som jag är slog jag till rätt fort. Det var varmt, jag var febrig, hade långt att cykla hem. Jag slog till. Ångrar det faktiskt inte. När man nu hittar något så är det lika bra, det är något jag har börjat tänka med stigande ålder och sjunkande ork. Det är så jobbigt att leta, varje expedition tar en hel dags kraft.


Nu blev det så här:

   


Den "rutiga" är från Åhléns och sjukt snygg tycker jag. Egentligen för stor men jag kan inte döda den älsklingen. Sofforna är ju som de är, men kuddarna passade ganska bra i färg med mattan i alla fall. Mattan regerar.


Om jag orkar så är det bra att röra sig på förmiddagen, jag mår bra av det.


Följer en sida på facebook som handlar mycket om lchf, något jag är intresserad av. Det kommer fram en hel del som jag kan lära mig av. Men en hel del människor där är otroligt tvärsäkra. Jag skulle vilja kalla det för o-akademiskt och o-vetenskapligt. Och störigt. Inte är de forskare eller näringsfysiologer eller nåt annat som har med mat och hälsa att göra. De har läst några böcker och sen låter de som värsta diktatorn. Och när något rön presenteras om vad som visat sig vara nyttigt eller onyttigt så kan man vara säker på att få en hel hög med kommentarer som börjar ungefär: Visst är det så. Jag äter xxx varje dag och har alltid gjort. Vadå "visst är det så"? Otroligt ovetenskapligt, tycker jag.


Då är det inte konstigt att den etablerade forskningen (som inte gillar mättat fett osv) ser snett på den här ... skränfocken. Hm. Fast jag gillar de flesta idéerna där.


Har orkat städa lite grann. Och tvättade min duk som är halvt vaxduk men tvättbar.


Jag har läst färdigt Proof of Heaven och ska nu låta den sjunka in. 


Ska börja på en skrivarkurs.

Av grongoling2 - 26 augusti 2015 10:08

Framför mig har jag en rosarödorange begonia som blivit stor. Bortom den ser jag parken med sina stora träd, och där bakom ett pampigt sekeskifteshus med utsmyckningar och burspråk. En skyddad del av stan.


Stan som var glad i går kväll då fotbollslaget vann en viktig match. Det var roligt, fast jag såg den bara fläckvis.


Tog en längre promenad i går och har inte blivit sjukare av det. Inte friskare heller men jag väntar med att kontakta någon eskulap.


Det är mulet i dag och lite svalare.


I går fyllde jag i ett formulär för att jag ska få coachning. Det väckte en del frågor som känns stora. Vad vill jag den närmaste tiden? Vilka hinder finns? Vad har jag åstadkommit hittills? Jobbiga frågor när jag inte åstadkommit något precis. På frågan om vilken som var min största bedrift skrev jag att det vara att överleva barndomen.


Men jag ser det inte som bedrifter, fast jag blir avundsjuk på dem som klarar med än jag. Den som klarar mindre eller mer än till exempel jag gör vad hen kan, precis som jag och den som klarar en himla massa mer. Så klart.


Men frågor väcktes sannerligen.


I går träffade jag två personer ute på gatan där jag bor. Jag hade postat två paket med ljudböcker i, känns väldigt bra. Mötte en som är mor till ett barns klasskompis, och vi umgicks en del förut. Det var roligt att prata med henne! Och när jag stod där så kom min häxdoktor (som jag lite slarvigt kallar honom för) förbi och hälsade, frågade hur jag mådde och sa att det var roligt att se mig. Jag kände mig nästan normal när jag pratade med dem och "var ute bland folk". En stund. Ja, så gick jag hem igen.


Ska jag ge mig ut till de tillrufsade träden i dag. Det blåser ...

Av grongoling2 - 25 augusti 2015 09:21

Hoppsan

Fick känselbortfall i ena halvan av munnen i går och var även liksom skrovlig på insidan av den kinden. En obarmhärtig rad av svåra sjukdomar passerade revy förstås. Sen kom jag på att det KAN vara att jag åt så mycket vitlök i går, flera klyftor, och på grund av tandbesvär nästan bara tuggar på ena sidan i munnen.


Hoppsan nummer två

Tidigt i morse gick jag ut i köket, för att det var för varmt. Jag öppnade köksfönstret på vid gavel, för att åstadkomma mer korsdrag. Nöjd vände jag mig om för att gå tillbaka - och snubblade på en sladd som inte brukar vara där. Jag föll raklång som en fura (eller tant), kunde inte ta emot så bra. Pang ner i golvet bara, hela jag. Jag tänkte nog att jag inte skulle försöka hålla mig på fötter, att jag skulle klara mig bättre om jag bara föll så att jag inte skulle stöta emot och slå mig så mycket. Tror att det var bra, för jag slog visserligen i knäet så att jag långsamt fick använda armarna och inte benen för att kunna resa mig igen, men nu känns det inget alls. Vilken tur att inget var i vägen, att jag bara föll ner på golvet. 


Livet busar med mig.


Köpte lite saker i går. Denna vecka fyller många som jag känner och är släkt med år. Kom på att jag har en ljudbok, Kryddad olja, av Ylva Eggehorn, som jag kan ge till min kristna faster som fyller 90 år. Behövde bara köpa kort. En bok som verkar bra om Che Guevara köpte jag till den yngre generationen. Och en annan ljudbok, Gåva från havet, till 88-åringen. Sen ska en i min generation få en annan ljudbok som vi har hört färdigt, en Jo Nesbö. Det blir ju bra, ljudböcker hör man väl rätt sällan om, utom vissa. Behövde mest köpa grattiskort.


Förutom jobb så var det möjligt att följa med på en stadspromenad vid solnedgången. Ljummet väder.


Annars är jag förkyld och svullen i tumleden som i går.


Här en knasig sak. Vet inte om den syns men jag kan inte bestämma mig om den bara är jättedålig smak eller ursöt. Jag älskar ju renar. Känner jag.

renmotiv

Av grongoling2 - 24 augusti 2015 10:20

Det är alltså jättefina böner på det här instagramkontot


linnearegnlund


Känner att det blev lite hafsigt beskrivet i går. Prova. Fint att läsa inte minst när man inte känner sig så stark eller älskad.


Åh. Det där med sköldkörteln orkar jag inte utreda just i dag. Är fortfarande svullen i tumleden men det kanske inte är hela världen ändå. Ska köra ipren i dag och i morgon också. Förkyld är jag, lite feberkänsla och snuvig och ont i örat och så. Men på sensommaren är det väl segt? Jag får väl vänta och se lite.


Det var ändå bättre i går. Cyklade ner till vattnet, satt och stod i solen i ett par timmar. Badade inte helt men gick i till knäna och blaskade av mig några gånger. Sen blåste det så starkt att det inte blev för varmt, det var ju skönt.


Ur boken Proof of Heaven (Eben Alexander) läser jag


None of us are ever unloved. Each and every one of us is deeply known and cared for by a Creator who cherishes us beyond any ability we have to comprehend.


Låter härligt.


Försöker ersätta lite av den kaloririka maten med grönsaker. Känner mig hetsad att gå ner lite i vikt. Just för att jag är sjuk jämt.


Såg filmen Jakten på lycka i går, med Will Smith. Bygger på en sann historia. Den var mest plågsam faktiskt.

Av grongoling2 - 23 augusti 2015 11:10

När man bara ger upp

och lägger sig i soffan

tackat nej till det roliga och sköna

för att det blev för stort

då rinner tårarna utan slut

så det inte blir överfullt längre


Det är som vanligt, förkylt och så.

Vi har så lyxigt, ett väldigt fint bageri mittemot. Där nere luktar det som när jag var liten i bagerier. Det vill säga förföriskt. Där kan man köpa surdegsbullar med allt möjligt i. Valnötter. Blåbär. Fikon. Olika fröer. Och en flagig hoprullad kaka med mandelkräm i som borde förbjudas.


Jag åt ju pannkakor i går på frukostbuffén så jag avstod från mandelsaken i dag. Det blev gott ändå.


Vi får se om jag orkar något i dag.


Tips om någon läser här: böner från hjärtat på instagram, gå in och läs:

linnearegnlund är adressen, eller vad det heter.

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5 6 7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se