Alla inlägg under oktober 2015

Av grongoling2 - 31 oktober 2015 21:25

Alla helgons dag.


Lite kan man ju hålla med Sverigedemokrater om att vår kultur är hotad - fast mest från väst verkar det som.


Alla amerikanska tv-serier med halloween i, de har säkert bidragit till att den traditionen börjar bli så stark här. Affärerna försökte lansera den väldigt mycket för sådär tio-femton år sedan men fick backa på det för det slog inte an så bra då. Kanske det var för att vi som var föräldrar då till skolbarn inte hade det med oss från vår uppväxt överhuvudtaget. Nu känns det mer etablerat. Viruset från USA ... det blir säkert bra och är rätt likt vårt allhelgonafirande ändå. Vi firar ju dem som vi saknar, de som inte lever längre, och hälloween är ju en spökhelg.


I dag provade jag att stiga upp från sängen. Det blev smoothie till frukost förutom ett ägg. En försiktig utflykt till köpcentrumet ett kvarter bort. Hann känna hur ljummet väder det var, öppen tunn jacka var nästan för varmt.


På Clas Ohlson stod vi och pokulerade vid kaffebryggarna. Kan bli en sådan någon dag. Det fanns dessutom glasbehållare med kran för 3,8 liter vatten. Vill jag ha. Häller alltid upp vatten i två tillbringare som får stå till sig innan jag dricker det. En sån behållare verkar lite mera praktisk. Men den tar ju plats.


Vi köpte ett elektriskt element för vårt vardagsrum förstår inte att hålla värmen. Jag får ganska underbara flashbacks till Jerusalem i julas där jag och ett barn bodde i två nätter. Det fanns absolut ingen värme i den lägenheten. Och det var 5-10 grader på dagarna. Jag blev så himla sjuk, frös konstant. Men i ena rummet fanns ett element, som det vi köpte i dag. Snacka om att jag höll mina fossingar nära det elementet. Det enda vi gjorde i lägenheten när vi var där - efter långa dagar i gamla stan - var att ligga i min säng för det var för kallt för att vara uppe. Lagom charmigt att stiga upp på morgnarna.


Nå ja. Jerusalem är ändå Jerusalem. En underbar stad. Helt underbar. I år hade jag inte vågat åka. 


Köpte mycket fin tyrolerskinka på vår specialaffär, smältande god och utan nitrit och andra tillsatser. Lagade lunch, omelett med spenat, lök och majs, och skinkan till. Barnet kom glädjande nog hit och åt med oss. Jag kände efter.


Och gick ut igen lite före fyra. Köpte tre cyklamen i olika färger. Åkte tåg och sedan buss ner till Limhamns kyrkorgård. Planterade på morsans grav, drog bort alla vissna blad från hostan. Och städade på farsans - den var täckt av vissna löv. Annars finns det många blommor där, isbegonia och en massa gröna trevliga. Det är som sagt så milt så det går bra att gräva och vattna fortfarande.


Klockan fem var det gudstjänst och jag gick till kyrkan då. Hade missförstått för det var bara för anhöriga till dem som gått bort under året. Det var oerhört fint och vacker musik, jag var glad att jag var med ändå. Har ju en del personer att sörja, och inte minst min lille son som inte klarade sig. Han fick min röda ros, vi fick varsin ros när vi gick in som vi sedan gick fram och satte i vaser vid altaret.


Det var ju memory lane att gå in i kyrkan. Där har jag lekt en del, och varit på söndagsskola och konfirmerat mig.


Så jag är glad för att jag kunde göra den lilla resan - även tågen och stationerna påminner mig om Israel, på något vis är det så likt, det var så vardagligt likt där. Jag tyckte om det.

ANNONS
Av grongoling2 - 30 oktober 2015 19:44

Fortsätter att använda bloggen för mina egna syften.


Fördelen med att vila så här kontinuerligt är väl att det blir lugnare för mig. Det hade, innan jag lade mig att vila, blivit så att all ansträngning var för mycket, tog emot, gjorde ont på något plan, var en pina och en uppförsbacke.


När jag gör absolut ingenting så drivs jag inte till att bli helt trött på livet, att längta till stillhet och att slippa allt. Då uppfyller jag mitt behov så gott jag kan.


Även i dag har jag allra mest legat och vilat. Jag steg bara upp när ett barn kom hit vid tretiden. 


Kanske jag ska strunta i kaffe nu, känns som om jag är för känslig för att inta koffein.


En grå dag i dag. Ljusslingorna i fönstren är fina och lyser upp.

ANNONS
Av grongoling2 - 29 oktober 2015 10:17

Är det ett långsamt glidande in i mer och mer bisarra yttringar av alienering från makten?

Alltså, tänker att de som utövar mordbrand på löpande band känner sig alienerade, någonstans maktlösa, inte del av svenska staten och dess beslut att till exempel ta emot flyktingar som behöver vår hjälp.


Splittring och alienering fortgår och vips. Så står vi där med de mest otroliga problem, som att mordbränna flera gånger dagligen. Som att inte se den som kommer som en människa som farit illa utan som en o-människa. Vips så tänker man verkligen på Nazityskland. Vips står man där och undrar hur i helvete det gick att upprepa sådana grova brott igen.


Tänker: På 30-talet hade tyskarna det svårt, riktigt svårt. Det var svält, galen inflation, enorm depression i ekonomin. Känns som att de hade större anledning att bli extremister än vad svensken och västeuropén i gemen har i dag. Men det är tydligen inte det som avgör huruvida det blir så här. 


Hörde ett program på radio och glömsk som jag är minns jag inte vilket nu. I alla fall sades det där: Där det finns makt finns det inte våld och krig. Exemplet var pax romana, romarnas enorma makt och kraft som pacificerade de underlydande folken. När sedan centralmakten försvagades, då satte oroligheter och uppror och krig i gång. 


Svenska staten är inte så stark och allenarådande som den var en gång. Ibland kan jag känna mig fientlig till de sociala medierna och tänka som Jonathan Franzen sa i Babel, eller om det var Skavlan: håll dig borta från internet om du inte vill bli arg. Hela meningen med internet är att bli arg. Man blir arg när man klickar på något oavsett om det är reklam som vill utnyttja dig eller jobbiga åsikter. Håll dig borta så slipper du bli arg. Sorgligt nog är det så, ilska är internets främsta känsla.


För övrigt upplever jag ett ganska hemskt bakslag i utmattningen. I går var en dag då jag försökte vara uppe men fick skrota den planen och gå och lägga mig med nästan andnöd, så utmattad var jag efter att ha tvättat håret och gått runt med lite olika krukväxter till de olika fönstren. Det fick bli Hannah och hennes systrar, rolig Woody Allenfilm som jag tror ligger kvar på svt play fortfarande, och ett fint avsnitt av Korrespondenterna där en man som bott i Jönköping med sin familj och nu bodde i kurdiska Irak och försvarade staden mot IS porträtterades.


Vi ser en jättebra serie som jag kan rekommendera: The last place on earth. Den handlar om Amundsens och Scotts försök att nå Sydpolen. Så fint gjord, spännande, bra skådespelare. En ung Hugh Grant och dito Bill Nighy är med, till exempel. Det hela påminner lite om filmen Ingenjör Andrés luftfärd men mer brittisk och inte fullt så seriös och ödesmättad. Men nog känns det lite ödesmättat när man ändå vet hur det gick, för den ena expeditionen. Intressant med de olika ledarstilarna och man ser ju varför der gick som det gick för de två expeditionerna. Det gick både bra och dåligt. Kul att se Max von Sydow också. Dock knappt en enda kvinna med. Den enda som varit med, Scotts fru, är bindgalen dessutom. Fascist ut i fingerspetsarna.


En tid av att tacka nej till allt. Att bli ledsen för att vänner inte förstår utmattningen. Tror att det bara är att sova ut, att äta bra, att söka jobb och så vidare. Orkar inte.



Av grongoling2 - 27 oktober 2015 19:09

Mådde riktigt dåligt i går kväll, så jag fick gå och lägga mig.


I dag bestämde jag mig för att ha en total vilodag, och så blev det. Med viss modifikation. Jag har legat i sängen hela dagen, fått lunch på sängen (falafel) och inte behövt göra mycket på middagen heller mer än att dela en färdiggrillad kyckling.


Dock var detta dagen då vi (äntligen) skulle få en ny diskmaskin, efter många veckors slabbande i det för handdisk totalt olämpliga köket - det har blivit mycket skvätt på golvet och mycket torkande på en diskbänk som inte lämpar sig för en massa vatten. En jättestor ho och en minimal är inte praktiskt heller.


Nå. Grabbarna kom och levererade. Dock blev något fel på avloppsröret från vasken så att en massa vatten rann ut under maskinen och lite överallt. Vatten är ganska problematiskt och stackars min man fick ägna en stor del av dagen åt att få upp det. Tur att han har tummen på rätt plats i handen. Annars vet jag inte hur det hade lösts, om diskmaskinsinstallatörerna har något ansvar. Dammsugaren gick i flera timmar för att torka vatten bland annat. Men som tur är så kan man stänga en del dörrar mellan köket och sovrummet och även det rum där mannen stod och arbetade med sitt vanliga arbete. 


Nu kan jag i alla fall sitta upp den här bloggstunden utan att må jättedåligt. Vi ska se film sedan.


Så en vilodag har det blivit i alla fall. Check på den.

Av grongoling2 - 26 oktober 2015 10:04

Jag som utbränd gick med i en grupp på facebook för just utbrända. Det är en stor grupp och mycket aktiv. Många i gruppen är sjukskrivna och har både tid och behov av att göra inlägg där om hur de har det. Så långt är allt bra. 


Men nu har de börjat med att skriva bra saker som de gjort under dagen. Det låter väl också bra men för mig blir det en snöbollseffekt så att jag för det första också vill hänga på och skriva det som varit bra under dagen, och sen jämför jag med andra, och ser naturligtvis mest dem som gjort mycket mer än jag. Det blir två saker som sätts i gång för mig; dels prestationskrav att göra bra saker och därmed följande fördömande av mig själv när jag inte gjort bra saker (mitt värde = mina handlingar), och dels panik/självhat/depression när jag inser att jag inte orkar som många andra där.


Så jag gick ur gruppen. Det blir ingen stöttning för mig utan tvärtom. Det blir för prestationsinriktat.


Det var skönt att göra det.


För övrigt - första lugna dagen sedan början på oktober. Jag orkar ingenting i dag heller men ska prova att äta mer igen och se om det ger något.

Av grongoling2 - 25 oktober 2015 19:23

Halta vidare var det, ja. Det gör jag. Tydligen är jag helt slut nu, och jag förstår faktiskt inte riktigt varför?


Om det inte är för att jag, som jag sa till min man i dag när han, återigen sa: men du vilar ju jätteofta, jag vilar aldrig.


Aldrig. Inte så att det känns. Jag kan sova, många nätter är tillräckligt bra, bra i alla fall. Jag vet inte vad som är tillräckligt bra egentligen. I natt har jag sovit även om jag vaknat några gånger och läst men det har blivit högst en halv sida per gång. Ändå känner jag mig som en sämre begagnad bil i dag. En promenad blev det men efter en och en halv timme var det tur att jag var hemma igen för jag var helt utmattad. Hjärtat hoppade, fick sitta blickstilla länge och be mannen laga mat.


I går kom tvillingen på kalas. Det var svårt att äta då, och jag blev nästan skakig av tröttheten. Ändå var det trevligt. Jag fick serieboken Persepolis.


Har precis gjort en liten avslappningsövning och det var skönt. Kände hur bröstkorgen är så spänd att den är alldeles öm. Men jag blev inte piggare, känner mig bara helt matt.


En liten förbättring här hemma har vi gjort, som så ofta något som jag kommit på men som min man får hjälpa till att utföra, eller göra helt själv. Fönstren är höga och djupa, men inte så stora fönsterbrädor ändå. Vill inte ta upp plats med lampor där, blommor vill jag ha i stället. Då blev det en ljusslinga i varje fönster, längs med sidorna och övre kanten. Det blev så fint! Har ju inga gardiner. Och det lyste upp så fint och lagom. Vi handlade i går på köpcentrumet och i dag sattes de upp.


Hörde ett avsnitt av Människor och tro, om konflikten i Jerusalem som, i alla fall ytligt sett, handlar om vem som får vara på Tempelberget. Det som beskrevs där var exakt det som jag upplevde i julas när jag var där. Det var så hotfullt också och det var tur att vi hade vår mycket kompetenta och av båda sidor betrodda amerikanska guide med oss. Det är så sorgligt. Vilken tur för oss att barnen var där förra hösten och inte nu och att jag kom den julen. Denna jul hade jag inte åkt tror jag, som läget är nu. Folk vågar tydligen inte vara ute i Jerusalem. Och kvinnorna som även när jag var där protesterade så högljutt när de ortodoxa judarna prompt skulle upp där, de får inte komma upp nu. Och inga män under 50 år (som vår guide sa, det är bara unga män som orkar kasta molotovcocktails).


Så jag rasslar vidare.


Det var underbart ändå uppe på Tempelberget och jag är glad att jag fick se det.

Av grongoling2 - 23 oktober 2015 20:38

Säkerhetsbokstäverna för att komma in på bloggen i dag var tafs. Är det fredag eller?


Jag har gått in i väggen på nytt. Det är nog förklaringen till hur jag mår nu. Fördelen med att göra det igen, jag det är ingen fördel med det, men fördelen jämfört med förra gången är att jag inte blir lika rädd nu.


Nackdelen är väl att jag är äldre och skröpligare och inte hämtar mig lika bra som förra gången. 


Innan jag gick hemifrån i går för att möta kusinen vid tåget, kom jag på: jag behöver inte själv gå som tåget, jag är utbränd, jag får ta det lugnt. Det är en sådan milsvid skillnad mellan att komma på det och ha det i åtanke, och att inte ha det. Känns som att det ena är vägen till hopp och det andra till fördömelse och undergång. 


Ja, jag åt på restaurang i går kväll, en tallrik med italienska delikatesser. Pesto och oliver bröd och olivolja till det. 


Därefter var det den alldeles underbara operan Don Giovanni, som jag nog aldrig kommer att få nog av. Den här gången spelad av elever, bland annat. Det var så bra, de sjöng så bra och scenlösningen (halva nöjet att se den) var så bra. Känner mig minst tio år yngre när jag tänker på hur bra det var, lycklig tror jag nästan. 


Pappa och jag såg den en gång i Köpenhamn tillsammans. Jag älskar den operan. Den och Trollflöjten kommer högst för mig. Sen kommer nog Figaros bröllop på andra plats. Jag begriper mig bara på Mozart. Nä, inte bara men de ligger nära hjärtat.


Så det var kul. Hemma var vattnet avstängt igen men den här gången var vi beredda. MItt i natten sattes vattnet på igen.


I dag har jag fått coachning och är glad för det. Sen satte jag i gång att städa. Efter tre och en halv timme, för lite mat (och för lite sömn) och framför allt för hög temperatur inomhus så fick jag ett anfall och det känns som om något är fel med hjärtat. Men det kommer bara när jag är för varm så det är nog bara det. Men resten av dagen var jag slut, låg i sängen, orkade ingenting. 


Nu har jag spottat upp mig igen, gjort lite mat och så.


Blir så känslig för allt och mår verkligen inte bra större delen av dagarna. Det där med att styrketräna som jag gjorde för några veckor sedan, varje dag, det är avlägset nu. Skulle aldrig orka det.


Haltar vidare.

Av grongoling2 - 22 oktober 2015 15:53

På hösten märker jag oftast att oj, nu har träden inga blad längre. Den här hösten, i går och i dag, har jag sett hur de faktiskt blåser av, det är nu det sker. I lagom sakta mak.


En vacker dag kommer jag kanske att råka illa ut för att jag tydligt visar vad jag tycker i trafiken. Antingen blir någon arg tillbaka och slår mig eller nåt, eller så får jag tagga ner nu och inte betona hur fel vissa gör, även om de gör det.


Som i går när jag skulle hem från diskussionsgruppen vi har i kyrkan. Från vänster, alltså från vänster, kommer ett r*vh*l till taxichaffis (ja, sån är jag, helt galen, svär och har mig) i en korsning. Jag som kommer från höger, från höger, cyklar glatt på. Aset till chaffis kör också på. Inte på mig men han kör nästan ända över hela gatan och innan han ska köra in på fortsättningen av sin gata (den blir bara en liten minigata där och har till och med trottoarkant) stannar han, så att jag får en meter till godo att cykla på. Ja, jag måste ju naturligtvis gasta till honom och fråga om han någonsin har hört talas om HÖGERREGELN. Hm, han muckade tillbaka genom att tuta på mig. Två män i taxin. Då kan jag tänka, mörkt som det är och enslig som gatan är, vad sysslar jag med? Jag må ha rätt och han må ha gjort fel i trafiken, men slåss vill jag inte. 


När jag promenerar blir jag sällan så arg.


Liknande sak hände tidigare på dagen när en skåpskitbil trotsade ett stopptecken (det är väl väldigt allvarligt) och gav f*n i att jag kom och körde på ändå. Nu är jag ju redan galen. Men annars hade jag blivit det.


Jobbar vidare med kursen om kreativitet. Och det är intressant. Vem man är och så. Rädslor och annat. 


En bra diskussion hade vi i går. Jag blir dock alltid ledsen när det pratas om onda människor. Jag tycker det är fel. Inte att vissa personer inte är farliga. Som i dag i skolan i Trollhättan ... det är dock människor. Alldeles som du och jag. Att kalla dem för onda leder absolut ingen vart. Jo, det leder bort ifrån mig själv och bort ifrån Gud.

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25
26 27
28
29 30 31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se