Alla inlägg under mars 2017

Av grongoling2 - Fredag 31 mars 22:07


Jag fortsätter att äta efter schema och är inte längre helt urvattnad. Men ändå lika trött.


Skypade med bror i dag som sa att det kanske är en period som jag behöver, jag som har bitar som saknas, trygghet och så. En stund att bara ligga och vila och slippa överanstränga mig hela tiden, som verkar vara mitt alternativ till att skita i allt. Då är det faktiskt ganska ljuvligt att backa på det här sättet.


Men när jag ska tvätta ensam en dag, då är det en utmaning. Men det gick i dag, att bära upp allt också, även om jag fick vila typ en timme efter att ha släpat upp grejerna.


Och i går skulle vi hämta grönsaker på ett nytt ställe och jag skulle helst följa med. Då skulle det gås i trappor en massa men jag sa ifrån till henne vi hämtar hos att jag är halvsjuk så jag tog hissen. Bra gjort av mig.


Det seglar upp ett möte med den klass jag gick ut nian med, fyrtio år sedan, sjukt nog. Snackade med bror om det och vi kommer nog inte att gå, någon av oss.


I dag har det blivit lchf-pannkakor med champinjon- och spenatfyllning.


I natt sov jag två-tre timmar och nu ska jag försöka att släppa de roliga texterna jag läser på dagarna och inte börja gråta. Annars kan jag ju inte somna. Men det är så tråkigt med det riktiga livet att jag inte helt står ut.


<3

ANNONS
Av grongoling2 - Onsdag 29 mars 20:35

Ja, dagarna går. Samma samma. Går ju inte direkt upp i vikt, det är svårt att ändra riktning.


Skåpet som vi köpte har renoverats ganska mycket. Det har förstärkts och målats inuti samt utanpå. Utanpå har det fått lite samma färg som våra bokyllor, ett slags tegelfärg. Luckorna är gula. Min man gör allt.


I söndags kunde jag gå en promenad, vi var ute i en och en halv timme. Jag satt en del av den tiden. Fick sol på mig. Sen var jag så slut att jag låg resten av dagen. Lillan kom från sin resa, sov över här och stack tidigt på morgonen igen.


Jag har hjälpt till lite med saker som behövdes göras i gemenskapen kring bondgården, så roligt att orka hjälpa till. Först pratade jag med sonen i närmare en timme, och då höll jag på att tuppa av för jag blev så matt av att prata. Sen orkade jag mer, så det gick bra att prata med cirka sju personer.


I måndags var mannen i huvudstaden. I går blev det fel med maten, jag trodde att jag åt bra till lunch men fattade sedan hur lite det var. Då orkade jag inte vara uppe alls. Träffade chefen en stund dock.


Sen förstod jag att jag behöver vända det och ringde syrran som är dietist. Fick ett antal handfasta råd om hur ofta jag ska äta, och då gäller det kvinnor i min ålder som bantar. Typ, så klart, äta var tredje timme och mer än vad jag gör nu. Själv hade hon dött om hon ätit så lite som jag, sa hon. Och så tillade hon fnysande att jag pratade med en karl om sånt här för att få stöd. Dom förstår inte det här, konstaterade hon. Jag fick tips på vad jag ska äta, mest som mellanmål. Så jag lade in ett extra kvällsmål i går efter middagen. I dag åt jag frulle klockan sju och lunch klockan elva, mellis klockan två och lite choklad och nötter halv fyra när syrran av en slump kom och hälsade på i en halvtimme och jag orkade sitta upp den stunden, jippi! Sen åt jag mat klockan sju men då var jag så hungrig att jag var alldeles yr. Ska stoppa i mig ett kvällsmål också innan jag går och lägger mig.


Syrran hade fina fina kläder och hade varit och fått bra råd om smink och även blivit sminkad. Inte för att jag är direkt avundsjuk men ändå. Här går jag i samma kläder som alltid, för jag får kli av andra kläder. Och att sminka mig är det inte tal om. 


Men min man har smsat mig flera gånger för att kolla att jag verkligen äter i dag. Jag är barnsligt glad för det, och för syrrans stöd. Behöver people.


Får väl ge det typ en vecka innan jag börjar orka röra på mig igen, ska ha tålamod. 


Kram

ANNONS

Quo

Av grongoling2 - Fredag 24 mars 22:31


I stort sett status quo här. Jag är i stillhet fast går någon timme kanske, per dag. I dag mer och mindre mat så sen har jag fått ligga från klockan två, även hela kvällen. Så det är inget roligt.


I onsdags hade vi ett föredrag här, om de principer som styr hur de odlar på gården. Det var så intressant. Jag hade först tänkt be föredragshållaren att inte bara berätta om grödor och tekniker utan även om teorierna bakom, sådant som har med, ja, Gud och sådant att göra, för det är så de arbetar. Jag bad inte om det och det hade jag ändå inte behövt eftersom det nästan bara var det som hon pratade om. Tycker att hon är så härlig. Vi var tio stycken och det var rätt enkelt för oss ändå. BAra att fixa lite kaffe och te och så, och alla fick plats runt matbordet.


Lite dålig tajming för lillan kom hem då också, för vidare transport. Hon sov här den natten, men det ordnade sig. Och jag orkade, hade väl skött mig bra. Sovit hyfsat, ätit, legat i med det verkligen.


De flesta dagar gör jag inte det, för det blir en spiral nedåt när jag inte har lust på så mycket mat. Suck för det.


Boken som jag lånat, Förr eller senare exploderar jag heter den, börjar bli så sorglig så jag kan nog inte läsa klart den. Vad hade jag egentligen trott, när jag visste att den handlade om ungdomar som har cancer. Det är också en kärlekshistoria och det gör den ju inte mindre sorglig. 


I går var mannen i väg ut på landet och hämtade ett stort skåp som vi köpt på annons. Det är ett monster på 220 cm, ett hörnskåp. Minst tvåhundra år gammalt. Nu ska det göras vid. Jag skriver i passivum, men agenten här är min man. Jag ligger i sängen  och kanske lagar lite mat då och då, det är mitt bidrag.


Kunde stå i dörren till balkongen en stund och få sol på mig i dag. Så jag är glad för det. Och nu har jag ätit lite till, alltid något.


Jo, en sak till. Jag blir ju ganska mycket förälskad i något, liksom lite galen, i saker, en sak i taget, oftast. Och nu har jag blivit helt betagen av Randy Crawford, vilken känslig och underbar röst. Jag vet ju att jag är lite galen, men jag ser det som en fördel hos mig. En väg in. Den här låten visar hennes röst bra.




<3

Av grongoling2 - Tisdag 21 mars 19:57


Och vips så är det tisdag kväll.


Helgen bestod i att inte gå på en vernissage på lördagen, i Lund. Kunde jag ju glömma att jag skulle orka.


Och i att inte gå på den fina fina grejen de hade i kyrkan med min favoritpassion med ny text.


Ligger mest och tittar på datorn, läser lite fanfiction och skriver lite själv, inte fanfiction men annat. Fixar mat.


I dag har jag varit jämförelsevis - nä, förresten, inte jämförelsevis aktiv. Men jag har tvättat, helt själv. Det innebär att jag gått uppför kamikazetrapporna fem gånger. 


Och så har jag lagat mat, rätt ambitiös gryta som ska räcka till i morgon också.


Det som är bra, det vill jag komma ihåg. Nu är jag med i en jättefin böngrupp där alla är snälla mot varandra. Det vill jag komma ihåg.


Och så vill jag komma ihåg hur mycket jag tycker om mina barn, helt förtjust, förutom att jag älskar dem som vanligt. Men det är så härligt att tänka på dem. Och bara för att jag ska ge det större plats så ska jag skriva ner vad sonen sa härom dagen när vi hade långprat i telefonen. Det var apropå psykisk hälsa. Jag sa att jag ofta tycker att jag själv inte är värd något om jag inte presterar, helst hela tiden, och att jag tyvärr överfört det på barnen, eftersom man ju gör det även om man inte kräver det av dem. Bara att jag kräver det av mig själv gör att de blir påverkade. Ja, sa han då, även om det skulle vara så, så har jag gottgjort det på tusen andra sätt. Det var ju så gulligt sagt, och jag skämdes lite för jag vet att det inte är sant, jag har inte gottgjort det på tusen sätt. Jag har bara försökt vara en normal jävla förälder, ursäkta svordomen, men inte kommit upp i den klassen ändå. 


Men det kan ju också vara sant. Om han nu tycker så, så är det ju sant för honom. Det som jag tror är sant behöver faktiskt inte vara det, alltid.


Och min chef sa att jag förtjänar allt, framför allt att vara snällare mot mig själv.


Och så har jag hört lite annat positivt, små grejer bara och sånt som jag nog alltid tänker: det där var inte ärligt menat, det säger hen bara för att vara snäll, för att säga något snällt, inte för att jag ÄR så bra eller vad det nu är.


Jag är ju en bekräftelsegalning, betyder mycket för mig att någon ser mig.


Nu ligger jag och smälter maten, den var ganska mastig.


Hoppas jag blir piggare snart.

Av grongoling2 - Fredag 17 mars 17:06


Tänk att jag inte skrivit här sedan i måndags, så länge brukar jag inte ha uppehåll. Men dagarna har bara gått in i varandra. Jag kommer inte ihåg vad jag gjort, fast svaret på det är i och för sig ingenting.


Har inte lyckats vända skutan och bli pigg. Äter inte så mycket, fast mer än tidigare, tror jag. Har upptäckt den roliga genren fanfiction. Det kan man ju själv ägna sig åt också, tänker väl främst på Jane Austen då. Men som det är nu föredrar jag mina små övningar som jag gör de flesta dagar och lägger på skrivbloggen.


I går var det i alla fall dags att vara lite social. Träffade bossen på en restaurang i stan. Tänkte att det här går väl egentligen inte, men jag bryr mig inte numera heller, så jag gick bara dit, eller cyklade mesta delen. Hittade den inte, den var dåligt uppmärkt på gps-en. Mina krafter var så små att jag fick ringa upp chefen och fråga exakt var den låg. Orkade inte ta så många steg hit och dit. När vi satt och väntade på maten så kände jag mig väldigt svimfärdig. Antingen hade jag bara fått rusa ut, eller kanske dåna då, eller så fick jag ta tag i det. Jag gjorde det sistnämnda, och berättade för chefen hur jag kände mig och att jag fick panik av det och trodde att jag skulle svimma. Han sa att det är bra att inte tänka så mycket på känslan, bara att den finns där. 


Jag tog mig en läkerol, vilket fungerar så att blodsockret höjs även om det inte är riktigt socker i den, det har lillan lärt mig. Det fungerade mycket bra, för jag orkade plötsligt prata igen. Sen kom äntligen maten och då blev det bättre mera på riktigt. Det är sådan mat som jag kan äta, allt ekologiskt och glutenfritt och lågt med kolhydrater. Fick en jättegod kycklingsoppa. 


Vi pratade i knappt en timme, det var trevligt. Men oj så skral jag är. Cyklade hem sedan, och vilade.


Följde med för att hämta grönsaker på kvällen men jag orkade inte följa med uppför trapporna och hämta grejerna, ej heller avlämna till vår vän. Allt fick min man göra. 


När jag kom hem orkade jag ändå stuva in allt och fixa, så jag tror att lite av tröttheten är panik när jag är ute.


I natt kunde jag inte sova för andra natten i rad, så jag har fått ställa in en jobbsak tyvärr. Gått runt här i en timme och sen vilat.


Har inget val nu, men det är ibland skönt och hoppfullt att inte ha krav på sig precis hela tiden.


Dagens skamlåt, denna är kontemplativ.

Av grongoling2 - Måndag 13 mars 20:13


Några dagar har gått. Jag provar att ge efter mer, kanske för att det är nödvändigt. Det är ju jätteskönt att vila när man behöver det, och då menar jag inte bara när man är utmattad till förtvivlans gräns och där man inte vill leva längre. Redan innan det blir man faktiskt trött, och det går att börja vila innan det gått så långt.


Det var skönt att kunna sova ordentligt natten till lördagen, så på lördagen var jag uppe rätt mycket. Det var strålande sol då också så jag och min man gick ut i närmsta park med lunchen med oss. Vi satt på några olika ställen och det gick att ta av jackan i solen, så varmt var det. Mötte chefen för en pratstund av en slump också. 


Nu har jag lånat en ny bok, en ungdomsbok som verkar bra, lite självironisk och sorglig samtidigt. Men det är synd att jag inte kan läsa den på engelska - finns inte på engelska på biblan. Inte jättebra översatt, könlöst språk blir det ju så lätt. Det blir det ibland när jag också översätter, det är så lätt hänt. Men jag kan inte riktigt släppa det.


Efter middagen på lördagen började vi byta sovrum. Det var ganska jobbigt fast min man gjorde det mesta. En hel del damm uppenbarade sig bakom sängarna, både gästsängen i jungfrukammaren och våra sängar i gamla sovrummet. Men det gick ändå lättare än vad vi hade trott, och det var också luftigare i pigkammaren än vad vi hade räknat med. Nu ligger jag i ställets tystaste, svalaste rum och det är renast luft utanför fönstret. Har faktiskt sovit lite bättre här, men natten till söndagen var dålig ändå för jag vaknade klockan fyra. Orkar inte det. 


Vi försökte gå en promenad men dels var det iskall vind och dels orkade jag som sagt inte. Jag vilade en stund. Sen gjorde jag pannkakor som jag åt efter grönsakssoppan och därefter blev jag jättematt. Orkade gå ner och upp från tvättstugan en gång samt hjälpa till att lyfta lite grejer, och sen mådde jag allt annat än bra. Det svartnar lite för ögonen då och jag måsta vila. Som när man haft influensa i två veckor eller nåt. 


I morse väcktes jag alltför tidigt igen då mannen skulle ta tåget till huvudstaden. Men det är ändå bättre i dag. Har gått runt här hemma och pysslat samt lyssnat på en del poddar. Jag gillar att lyssna på Annika Östberg faktiskt. Tycker hon utstrålar ett sådant lugn, som en snäll mamma, inbillar jag mig. Det är en podd som heter Värvet som intervjuar olika personer, men de flesta är jag inte intresserad av.


Att bara göra det som känns mysigt är ovanligt. Och bra.


Vet inte om jag redan klippt in denna låten men den är med i ett jättefint ögonblick i Skam tycker jag.




Av grongoling2 - Fredag 10 mars 13:23

Det är ju inte det att jag inte fattar att det är knäppt att skriva här. Att det är gränslöst att lägga ut text om mig själv på det här privata sättet. Om jag hade berättat det för folk jag känner så hade de avrått mig, allihop. Snudd på förbjudit det.


Nu är ju jag rätt gränslös så på ett sätt är det lite skit samma då. Jag kan lika gärna vara det i handling också, bara det inte går för långt förstås.


Jag har en stark böjelse att driva något i botten, varför inte mig själv. Vet inte hur länge jag har legat här nu på dagarna, flera veckor börjar det väl bli. Jag vill verkligen inte göra någonting. Jag orkar inte göra någonting heller. Jag vill stänga av och inte träffa folk heller. Pappa var ju lite tokig och jag kanske försöker likna honom, till det yttre. Jag dricker ju inte men det andra kan stämma. Jag har ett par byxor och tröja byter jag bara om någon ska komma, eller om jag måste gå ut.


Ja, just i dag är det lite extra mycket så, kanske inte varje dag är precis sådan här. Men jag vaknade klockan fyra och har inte sovit sedan dess. Hade så ont i magen i morse, för då hade jag legat i tre-fyra timmar vaken och magen hade börjat vakna och gjorde väldigt ont. Sen tog det ju ett tag innan jag fick i mig mat och vid det laget var jag yr och smärtpåverkad i hög grad. Dessutom har det slagit lock för ena örat och det ökar på yrseln. 


Lyckades till och med bli ledsen, för jag hade faktiskt sett fram emot att träffa en vän här hemma i dag. Det fick jag ställa in och nu känns det inte så sexigt att vara i förnäm avskildhet hela tiden. Solen går på som en blåslampa i dag, och det är många plusgrader. Här ligger jag, blek, rufsig och ovårdad och orkar fixa lunch vilket var en bedrift.


Jag vill inte sova heller.


Har läst ut Boije av Gennäs bok. Den var bra på vissa sätt, mycket ärlig. Inte jättebriljant kanske men det är ju lätt att klaga.


Roligt dock att skriva lite själv, vilket jag gjort de senaste dagarna.


Annars kör vi det hela i botten. Är jag nyfiken på hur det är där nere, när jag väl stött emot något fast? Hur sunkig kan jag bli innan det händer?


<3

Av grongoling2 - Torsdag 9 mars 16:52

Känner mig inte riktigt lika slut längre. I går kväll tog jag en promenad och det kändes okej. Så det är ju bra. Detta hindrar mig dock inte från att göra ingenting ett tag till. Inte dödstrött är inte lika med jättepigg. Känn din gråskala, kunde jag uppmana mig själv till. 


I går gjorde vi borsjtj. Och den blev inte god alls. Kanske berodde det på att vi slängde med en rödbeta som var väldigt mjuk och såg trist ut. Soppan smakade i alla fall äckligt, en bismak som av jord eller något annat. Jag saltade som bara den med örtsalt och hade crème fraiche till för att dölja smaken. Och sen blev jag förstås jättetörstig.


Roligt med skrivbloggen just nu, jag försöker mig på prosa. Kolla i den om du vill, länk i marginalen.


En unge håller på att bli frisk från sin förkylning - så kan det i alla fall vara och jag hoppas på det - och en annan unge har tagit tåget till sin forna hemstad mitt i Norrland. Där har folk sportlov nu nämligen.


Jag och mannen är här, vi. i denna överdimensionerade lägenhet. Jag går och putsar på den lite varje dag. Kanske dammtorkar, kanske vattnar blommorna, kanske plockar undan lite. Om vi orkar provar vi att byta sovrum till helgen. 


Denna vecka har jag skjutit upp saker som kanske sker nästa vecka i stället. 


<3

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se