Alla inlägg under maj 2017

Av grongoling2 - Tisdag 30 maj 14:44

Jag har fått åldersproblem med ögonen - måste ha texten på datorn förstorad till 125 procent, annars ser jag inte riktigt, speciellt inte när jag ska skriva något, som nu.


Hm, kan ju ändra teckenstorleken också. Nåja.


Ja. Det är komplicerat, livet. Jag har ju en stor lust att skriva, och gör det också, till en del. Men det där bygget, plotten, den har jag svårt att få till. Själva skrivandet är roligt och lustfyllt men planerandet känns som grå vardag och hårt slit.


I dag vill jag INTE. Vill inte NÅT. Jag tror jag stannar i sängen. Har dock promenerat i parken och gått och sprungit lite hemma. Men jag var för trött egentligen så jag fick lägga av med det.


Jag har flätor. Det funkar faktiskt tusen gånger bättre än vad jag hade trott, åldern till trots. Håret har blivit för långt och jag har inte lust att gå och klippa mig nämligen.


I dag älskar jag den här låten.

ANNONS
Av grongoling2 - Söndag 28 maj 22:39

Veckan som gått.


En som jag umgicks ganska mycket med för länge sedan har hört av sig. Vi har pratat i telefon en gång och i tisdags sågs vi. Det gick ändå ganska bra, dock inte så bra som min narcissistiska sida hade drömt om. Jag var trött och blek och håret var definitivt inte bra.


Men det är en snäll person, en som blir glad å mina vägnar och bryr sig när det är något som inte är bra. Sådant är guld för mig. Jag fick rosa rosor. När min man kom hem på kvällen och hon hade gått så fick jag röda rosor. Jag skickade henne en bild på båda vaserna och kommenterade att jag måsta ha gjort något jävligt bra i dag. Ja, svarade hon, du har varit dig själv, detta är du värd. Så fint.


Sen att få höra "han har aldrig stöttat dig" känns lite hårt. Både lite sant och faktiskt inte. Men visst, detta är en stor sak i mitt liv.


Det var en varm dag så vi fick sitta i köket mesta tiden med fläkten på. Jag hade bakat glutefritt bröd på mandelmjöl, kokosmjöl och kokosolja. Det blev gott. Vi åt sallad också. Sen flyttade vi in till vardagsrummet och efter tre timmar var jag helt slut. Det sa jag också och hon sa att hon såg det. Hon fick gå helt enkelt. Jobbigt att prata och jobbigt att lyssna. Suck för det. Men ändå, det fungerade någorlunda.


Har jobbat en del i veckan. Gått med min man, även med stavar. I fredags kom lillan med pojkvän och de bodde här tills i dag. Vi åt tillsammans i fredags och spelade kort. I lördags sågs vi på stranden, hade frågesport och badade samt kastade frisbee. Inte ofta jag badar i maj. Det var ju jättekul alltihop. Sen fixade jag tvätten nästan helt själv. 


I dag har en person gratulerat mig på mors dag. Allt är inte bra. Har tagit en promenad i parken varvid jag fick blöta nästan hela mig två gånger vid en vattenkran för att kunna vara ute.


Gick med lillan till stan, kläder köptes.


Har denna vecka köpte en klänning och ett linne men lämnade tillbaka dem nästa dag. Dålig passform. Ämnar mig till loppis för att leta kläder men det var för varmt på myrorna för att jag skulle kunna vara därinne.


<3

ANNONS
Av grongoling2 - Måndag 22 maj 10:23

Nu är det mindre somrigt här, men så otroligt vackert ute i naturen.


Allt visar sig från sin vackraste sida. Och jag vet nog, av erfarenhet från att ha bott längre norrut, att försommaren i min stad, min landsända, är svårslagen. Gullregn, vildvin, syrener. Det är för mycket, det gör ont av allt det fina.


Vi åkte norrut till sundets pärla - nåja - för att kolla cyklar till yours truly. Hittade ingen eftersom jag tydligen är konstigt byggd intill handikappstatus, i alla fall om man ser till hur få cyklar det finns för sådana som mig. Nämligen damer med lång rygg. Jag vill gärna ha damcykel för jag kan inte hoppa av en herrcykel snabbt, om jag skulle behöva det.


Vi fick åka hem utan cykel.


Jag har även pratat med en vän från långt tillbaka i tiden. Det var nog lättare än vad jag trodde, men jag tror inte att det kommer att bli lätt ändå, mycket därför att jag inte orkar med så mycket sociala kontakter.


I helgen var det svalare, som sagt. Provade att gå med stavar och var helt slut efter 50 minuter, så tre månader med mest sängläge förnekar sig inte.


Det var tvätt i lördags och då fick jag kliva uppför denna kamikazeanordning ett antal gånger. Syns det hur brant den är?

 

Stackars tjänstefolk dåförtiden.


I går var det lite finare väder, sol. Jag cyklade "tvärs igenom stan", det betyder Kirseberg i mitt fall. Hälsade på en vän. Fick jättegod fisksoppa som gjorde mig proppmätt nästan resten av dagen. Hälsade på två söta kattflickor.


Vi gick en promenad på en halvmil, mycket lugnt. Sen cyklade jag hem, det är backigt i "Backarna". Avslutade hemfärden med att kliva uppför trapporna på bilden ovan och sen fick jag ligga i soffan resten av dagen/kvällen.


Vi blev visst världsmästare i ishockey, det tycker jag är roligt.


Mycket jobb i förra veckan och inte lär det bli mindre denna.

Av grongoling2 - Torsdag 18 maj 09:23

Hej, en liten incheckning här.


I dag är nog första ... sommardagen? Från snö till sommar på mindre än en månad. Det är rätt svårt att acklimatisera sig när kylan hänger kvar så länge fast bokar är utslagna och det är så ljust, så ljust på kvällarna.


Jag älskar kvällsljuset. Inga skuggor någonstans, allt är helt enkelt lagom synligt och upplyst. Ett ofattbart mjukt ljus, när klockan drar sig från sju, till åtta, till nio. Så förlåtande.


i fredags var vi på middag hos våra vänner. Jag fick ju ha samma klädesplagg på mig som jag oftast har när jag "går bort", för jag kan bara ha ett fåtall plagg som inte kliar. Suger.


Det var trevligt. Jag råkade trots mina goda föresatser bli uppe i varv, men jag kom ner när jag kom hem igen, kunde sova. Vi fick så goda chilimarinerade räkor och annat gott. 


I helgen var det lugnt, vi var trötta. Orkade ta oss till bokskogen på lördagseftermiddagen, grillade korv, satt i solen och försökte värma upp oss efter det. Det var kallt i vinden. Sen orkade vi inte tvätta fast vi hade tvättid, så vi fick gå upp klockan sju på söndagen. Jag, vill säga. Sen gnällde jag så mycket för det så att min man tog hand om resten av tvätten. Hehe. 


Vi gjorde en lite längre cykeltur sen på eftermiddagen. Att köpa en cykel till mig är förresten ett pågående projekt.


På måndag, tidigt, åkte vi till Stockholm. Jag behöver ju öva mig och det blir inte så många tillfällen nu när min man reser mycket mer sällan. Lite obehagligt när min man upptäckte att han glömt båda sina telefoner hemma. Rent egoistiskt alltså. Det var ju lite katastrof för honom i hans jobb men jag vill ju kunna få tag på honom, alltid. Inte minst om vi är ute och reser, huga. På något vis funkade det ändå. Han hade ju kollegor runt sig som jag kunde ringa till, och han var nära mig, i innerstan, hela tiden. 


LIte kunde jag flytta min opiumhåla med mig på resan, och jag gissar att det är viktigt, fast det låter fjantigt, kanske. När vi kommit till hotellet vid lunchtid så stannade jag där, låg och vilade i några timmar. Så det var nog bra. Jag är så nära att bli totalt överansträngd på resor, ju.


Halv fyra asade jag mig ut i det nu lite mildare vädret, det var svinkallt när vi kom. Jag meandrade mig fram till mosters lägenhet på Östermalm/Gärdet genom NK där jag köpte en skiva, sen Nybrogatan upp, köpte småkakor på Tösse, meandrade vidare uppåt igen mot Floragatan och hamnade till slut på ett Ica vid Birger Jarlsgatan nära Engelbrektskyrkan. Sen gick jag tillbaka mot mosters, en skön och lugn promenad på två timmar. 


Moster var pigg. Vi gjorde nypotatis  med lax och spenat, avokado till förrätt och glass och frukt till efterrätt. Hon blev glad för skivan, Sofia Karlsson Svarta ballader. Efter ett tag blev det ganska avslappnad stämning. Vi tog bilder på varandra, fnissigt värre, hon tar bara suddiga bilder. Pratade om mamma och om en massa annat som jag tycker är viktigt.


Mosters suddiga fotostil:

 


Detta innebar att jag inte hann träffa min mans släktingar tyvärr men moster fick gå före, hon har hög ålder på pluskontot så att säga.


Jag sprang till bussen, ettan, för att komma tillbaka till hotellet där min man väntade.


Kunde sova hyfsat ändå men fan så trött jag ändå har varit.


Upp tidigt nästa dag, åt frukost med stressad man. Hängde runt i rummet till lite efter tio då mannen kom och hämtade resväskan. Då gick jag ut i solen och promenerade. Det blev en tur till Djurgården. På vägen gick jag bakom inrikesminister Anders Ygeman med sällskap och två livvakter. Han såg så avspänd och trevlig ut, som han ofta gör i tv också tycker jag. 


Vidare Strandvägen och efter bron tog jag till vänster. Jag älskar Djurgården. Innan ville jag bo på Östermalm om jag skulle bo i Stockholm igen, men nu här jag ändrat mig. Djurgården, here I come. Inte runt Skansen och där, men längre in, där det är parkigt/skogigt och underbart vackert. Jag gick till Rosendahls slott. Då var jag helt slut, orkade knappt ta mig uppför backarna. Fick lite panik för att jag är inte van vid att behöva vila ute blad folk. Men det var jag tvungen till.


På fiket åt jag rökta räkor med aioli. Det var gott! Pilligt att skala och jag luktade rökt på fingrarna resten av dagen sedan.


Satt i solen, solen tog bra den dagen. Sen gick jag söderut ner till Waldermarsudde. Har aldrig varit där tidigare konstigt nog. Har alltid favoriserat Thielska som jag älskar. Men detta var ju också kul.


Hutlös inträdesavgift. Jag lodade runt i det fina slottet och såg på konst, gillade väldigt mycket. Tittade längtansfullt ut på trädgården från alla fönster, det glittrande vattnet. Själva Stockholm är väl sådär, men naturen runt är inte fy skam. Djurgården, som sagt ... så vackert. 


Det var en fin utställning  med Miro också och jag älskar honom. Ursäkta att det blir myclet älska här, men det gör jag, sedan min ungdom. Hans sätt att måla/göra konst, så mjuka, snälla linjer och ändå roliga. Ovanlig kombination. Lyssnade på lite prat om honom men jag var helt slut faktiskt. Vacklade faktiskt till spårvagnen, hade ätit för lite förstås, och trött då. Vacklade från Kungsträdgården till plattan där jag åt på en uterestaurang vid Kulturhuset, en jättegod sallad med chčvre och rödbetor, i solen. Men det var för lite mat så jag fick vackla vidare till ett lite bedagat kondis vid Nils Ferlin. Där blev det en budapest med kokt vatten (inget örtte förstås). Pust. Började känna att jag snart skulle hem, började slappna av.


Tog mig till centralen och väntade, återigen i solen, på tåget. Köpte med mig sushi och vatten. Min man kom några minuter innan tåget skulle gå. 


Så på hemvägen kände jag mig lycklig. Men visst blir jag jävligt trött av sådant här. I går låg jag till klockan tolv och sen blev det inte mycket fysiskt gjort. Desto mer jobb. Det är vad som väntar i dag också.


Det är så svårt att skriva på engelska. Funderar på att skriva det på svenska först, sen översätta?


Take it away Nina.


Av grongoling2 - Torsdag 11 maj 22:17

Jag var ganska odräglig i mitt förra inlägg. Det är väl för att jag är narcissist på minst halvtid. Då måste man ju leva upp till det också liksom.


En grej som hände förra natten: Jag hade sovit i en timme och sen vaknade jag av att jag hade kramp i skenbensmuskeln, ja fråga mig inte vad den heter. Satan vad besvärligt. Det är så svårt att få bort sådan kramp också. När man har kramp i vaden är det ju bara att böja upp tårna, men detta är ju tvärtom. Jag fick kravla mig upp snabbt, totalt yrvaken ju. Ställde mig i duschen för att få värmen tillbaka. Det är iskallt i sovrummet på natten och täcket hade glidit undan från fötterna så det var nog därför jag fick kramp.


Det gick över så småningom men sen somnade jag inte förrän vid sextiden. Helt mosig under dagen sedan, mest sängläge blev det.


Ett par dagar denna vecka har jag rört mig lite mer. Promenerat, både inne och ute. Sprungit lite grann. Gjort armgymnastik.


I dag fick jag rycka ut och cykla med min gamla tågluffarryggsäck på ryggen bort till stället där vi hämtar våra grönsaker. Mötte min man där. Pratade länge med henne som vi hämtar hos. Så himla himla trevlig och rar, som alla som är med i vår lilla grupp. Jag älskar det.


Min man säger att jag tror alla om gott, om lite för gott. Och det gör jag för jag har svårt att försvara mig mot angrepp, och blir utbränd och uttröttad och illa tilltygad. Vet inte varför jag kom på det nu, jo det var ett program som handlar om skam, Människor och tro. Jag hade nästan kunnat ringa in dit fast jag lyssnade ju i efterhand.


Jag knepar aoch knåpar med min text. Det är svårt att skriva på engelska.


NU ska jag lägga in alla grönsaker i kylen och sen ska jag lägga mig på riktigt.


Kram till dig som läser här <3

Av grongoling2 - Söndag 7 maj 21:17


Om man tar bort opiumet, så lever jag i en opiumhåla. Allt stämmer, utom just den drogen.

Jag läser inte tidningen, jag ser inte på tv, jag rör mig om jag absolut måste göra något, hämta något, handla något, träffa någon, laga mat och sånt.

Jag är inte ute på facebook mer än i mycket korta glimta. Jag bloggar ju knappt heller. Läser bara precis det som jag har lust med, och skriver lite i samma anda. Det är det jag gör, hela dagarna. Jag orkar inget annat, och därför undrar jag om det är depression. Allt stämmer på det också med undantaget att jag inte mår dåligt. Jag mår nästan sjukt bra, alltså bara jag inte anstränger mig. Härav min opiumhåleanalogi.


Någon gång måste jag väl ta mig ur den här hålan och börja så kallat leva.


När jag så kallat lever så överanstränger jag mig. Det gör bara så ont. Jag vill inte det, inte än, vill vänta lite till med att lida och kämpa.


En så monumental sak som att vara mottagare av något gott. Det kan jag märka att jag ruckar på nu. Ibland, inte alltid på långa vägar. Men det är väl så stort att det sänder mig in i ett rus som jag inte vill komma ur. 


Något inom mig som stått i givakt sedan jag var bebis, deserterar nu från sin post. 


I går blev jag kontaktad av en före detta vän som jag bröt kontakten med för tio år sedan. Dagen innan hade jag bestämt mig för att skicka henne ett brev och förklara lite. Så det var ju nästan telepatiskt. Jag blev så glad. Men det går överstyr. Om någon bara visar att jag är viktig för hen så blir jag så glad, så kär att jag vill gifta mig med personen, typ. Eller leva i dess ficka alltid. Bara jag får vara viktig för någon. 


Så i dag började hjärtat slå på det sätt som det gjorde för tio år sedan, alltså banka och inte ha det bra. Alltså när jag fick ta medicin för att takten skulle gå ner, för att jag inte kunde lugna mig. Så det gick överstyr. Men jag har hört av mig och sagt att vi kan höras om ett tag, när jag lugnat ner mig. För jag kan inte må dåligt på det viset, det är pest. Och hon förstod det, var bara så glad att jag svarade. Tänka sig. 


Tidigare i veckan har jag träffat en vän, vi satt på den långa bänken i parken här utanför, i sol och blåst och pratade i två timmar. Fikade medhavt örtte och inköpta chokladbiskvier. Jag pratade som vanligt för mycket, bredvid mun. Jag har svårt med gränser. Jag överdriver lite här men åt det hållet var det ändå. Jag tror att jag måste säga allt.


Jag är inte alls jobbig.


Sen träffade jag en nära släkting i fredags som sa att allt blev så mycket bättre för henne sedan hon och jag pratat i sådär två timmar några kvällar tidigare. Nu mådde hon bra och hon såg också ut att må jättebra, så glad som jag sällan sett henne. Så det är bra. Det kan kanske vara bra för någon att få lite Lottalove. Sen behöver jag kanske ligga i en opiumhåla för att kunna leverera, för att vara öppen och givande.


I alla fall så åt vi lunch på ett stimmigt centralen, fy bubblan. Men det var bra ändå. Sen strosade vi vidare till ett fick och där drack jag roobios och åt en halv chokladboll. Sen tackade jag nej till kvällsnöje för det skulle jag aldrig ha orkat efter en eftermiddag på stan i sällskap. Men det var bra. Jag var ute lite och så, rörde på mig.


Helgen har varit kanonlugn. Vi har båda varit så trötta. Kanske är det vårluften också. I går var det ju arton grader och vi gick runt ett tag, åt en glass. Sen höll jag på att somna hela kvällen.


I dag har vi gått ner till en tobaksaffär och jag har hämtat ut ett paket med lite piller och frön. Den promenaden tog kanske en timme, sen har jag legat och vilat igen. Läst och skrivit också.


Bokarna har slagit ut i veckan. Kastanjerna är helt utslagna nu. Värmen är borta från våra element. Det är inte bra.


Lite laid back musik slash riktigt svängig/gammaldags/töntig som jag lyssnar på nu.

Av grongoling2 - Måndag 1 maj 22:01


 ... om inte romantisk. I mina ådror rinner det honung.


Därför, kanske, gillar jag den här låten. Som vanligt bryr jag mig knappt om texten, det är melodin som jag tycker är underbar, coh hur hon sjunger den. Men det är klart, detta är ju vackert:


But down here under heaven
There never was a chart
To guide our way across
This crooked highway of the heart
And if it's only all about
The journey in the end
On that road I'm glad I came to know
My old friend.

Här är låten:


Sovit som ett lapptäcke i natt igen.


VArit ute och gått i en timme och sedan mest legat i sängen och hållit på att somna. Varför jag då inte somnar kan man ju undra, men jag gör inte det.


Så kul var denna dag. Helt okej ändå.

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se