Direktlänk till inlägg 9 juni 2017

Från rätt dåligt till sämre ...

Av grongoling2 - 9 juni 2017 17:53

... får man väl säga.


För jag klarade i alla fall att cykla med min gamla tågluffarryggsäck på ryggen till vårt mathämtarställe, snacka med folk där, fylla sagda ryggsäck och även cykelkorg och trampa hemåt. Detta en dag då mannen var på resa. Kände mig glad och nöjd, när jag kom hem, för det hade ändå gått.


Dagen innan kom sonen på blixtvisit. Vår gamla bil, världens bästa bil för övrigt, ska han få köra under sommaren, vilket kan behövas i norrländsk glesbygd med två mil till jobbet. Vi åt vegotacos, goda, jag vinkade av honom på morgonen.


Nå, hemma efter att ha hämtat mat. Då ringde min syster med tråkiga nyheter. Vår närmaste släkting som jag haft ett komplicerat men väldigt nära förhållande till, mammas syster, känt hela livet och så vidare, nästan-mamma efter mammas död för sjutton år sedan, finns inte mer.


Det kom i vågor. Prat med en del släktingar, alla behöver ju veta och rent naturligt är det min syster och jag som är henne närmast. Och min bror. Men det är många många släktingar och vänner. Jag är ju utmattad och utbränd redan från början men försökte hålla syrrans takt. 


I dag vaknade jag och storgrät och jag har inga krafter alls. De få jag hade tog slut när jag pratade med en som mer eller mindre förbjöd oss att stiga in i vår släktings lägenhet. Allt de säger och skriver om att dödsfall kan ta fram dåliga sidor hos människor, den klichén befinner jag mig i. Jag mår så dåligt av det. 


Sen var det ju det tunga att berätta för bror. När det var gjort var jag iskall, skakade och fick lägga på, helt slut. Fram med dubbla täcken, varmvattensflaska och - sobril. Två år sedan jag tog det senast men jag stod inte ut. Kändes som om en infarkt eller stroke var på väg, det gör det nästan fortfarande.


Har ringt en annan del av klanen också och min styv-mormor som fyllde nittio i tisdags har blivit hastigt sjuk så det är mycket illa där också. 


Jag får stöd av en del men av den närmaste familjen är det inte mycket av den varan, det gör mig ännu mer sliten. Men i kväll kommer lillan och hon känns som stöd. Sonen har vi inte velat prata med då han har sin tour de force med hundra mils körande framför sig. Men han är alltid, alltid ett stöd också.


Jag fixar inte det här. Hjälp mig Gud.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av grongoling2 - Måndag 22 jan 21:28


Jag tog blodtrycket hemma nästa kväll, och då var det faktiskt mycket lägre. Det känns skönt, men jag ska mäta lite då och då framöver.   I lördags tog vi bilen och körde i tre timmar till min ingifta släkting, en som jag träffade varje sommar i ...

Av grongoling2 - Onsdag 17 jan 17:12

Ja, det fanns visst en tid när kroppen var ganska frisk, enligt mätningar och så. I dag har jag högt blodtryck. Det känns inte så kul alls. Och jag vet inte exakt vad det beror på heller. Det vet man kanske sällan. Jag har gått upp många kilo på si...

Av grongoling2 - Onsdag 10 jan 19:14

Ja, det blir oftast när jag är nere för räkning som jag skriver här. Sådär så att det inte går att göra något annat, sådär så att jag ställer in dagen. Ställer in den i ett skåp och stänger dörren om den. Skönast så.   I natt vaknade jag klockan ...

Av grongoling2 - Torsdag 4 jan 22:41

Sitter här som ett beläte. Är så trött fast jag knappt gjort någonting i dag. Mer än att ha ätit lunch med chef här hemma samt haft möte. Kanske det var jobbigt och intensivt. Så till den grad att jag blivit sittande sedan dess. Kanske. Känner så...

Av grongoling2 - 29 december 2017 14:18

God fortsättning på julhelgen!   Jag hoppas att du har haft det bra. För det första, att du har överlevt julen. Kroppsligen, givetvis, men även själsligen. Julen, i bemärkelsen en traditionell högtid med förväntningar på samvaro, ätande och gåvor...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se