Direktlänk till inlägg 5 april 2018

Vet att jag är negativ nu

Av grongoling2 - Torsdag 5 april 16:00

Ja. Tiden går ju.

Jag håller på och skriver texter på engelska, vilket inte är en jättesuccé, tro mig.

Men. Då läser jag in mig på lite ämnen, och ett av dem är olika sätt att vara ... inte terapeut direkt, men nåt ditåt. Det lyssnas på rätt sätt och det ställs frågor som uppmuntrar till att man själv ska komma på lösningar, ja, ni känner säkert till hur terapeuter och andra liknande kan prata.

Jag körde förstås det där på mig själv, och kom på att det jag mest vill ha/ordna så att jag får just nu, är förmågan att slappna av, förmågan att inte slösa ut min energi på att vara andra till lags in absurdum.

Försökte väl praktisera det lite, och då skedde små förändringar som jag kanske inte helt var beredd på.

Som det här att känna sig nere och på dåligt humör. Något som jag i princip aldrig gör. Jag har inte de marginalerna, kan bara vara "på" eller dödstrött, i vanliga fall. Men så kom jag på i går att jag skulle sluta med gluten - ännu en gång. Mina ständiga förkylningar gör mig så trött och jag hade ju nästan inga såna när jag inte åt gluten så jag tänkte ge det en chans igen. Men trött och hungrig som jag var i går, kom jag på detta och då slog det mig liksom - jag hade inte garden uppe alls, jag blev så låg och arg och på dåligt humör över att jag måste hålla på och hitta alternativ till vanligt bröd - som är så gott och enkelt att skaffa - och då blev jag så TRÖTT och ARG och LEDSEN. Som att jag kommit upp i en så pass mogen ålder att jag kunde bli arg och reagera på saker?

Kanske tre år? Imponerande.

Pratade sen med bror (det är en massa teknikaliteter kring att vi har ärvt lite av moster som ska ordnas). Han berättade då att mamma och moster hade som ett skämt att prata om hur tråkig jag var.

Och. Inte för att jag inte har förstått det. Vet ju att moster tyckte så, det har hon visat flera gånger. Men att mamma kunde nedlåta sig till att göra det med henne, att prata skit om sitt barn med någon annan - det visste jag inte faktiskt. Även om jag inte borde bli förvånad. Men det blev jag ändå. Hur illa tyckte hon egentligen om mig? Som att hon hatade mig? Eller bara gav fullständigt fan i mig utom när hon kunde dra skämt på min bekostnad.

Bror berättade återigen hur hon skrattföraktfullt hade sagt att jag är som ett glas vatten. Liksom både tråkig OCH oviktig. Ingenting.

Jag är ingenting.

I dag är jag så ledsen och tårarna rinner och jag vet fan inte vad jag ska göra. Ingenting som vanligt. Jag gör ingenting, jag kan inte förmå mig till att göra någonting.


Samma i påsk då vi åkte till min närmsta släkting och när vi kom dit var det första jag såg ett stort, inramat porträtt av morsan där hon står och pratar med en massa barn. Hon var ju ordförande i den där föreningen som hälper barn vars namn jag inte lägger ut just nu just här. Fy fan så förljuget. Men för sis är det inte förljuget, hon tyckte säkert att mamma var så snäll. Och att hälsa på i hennes fina hem med en massa designade grejer och roligheter (varav allt mitt hem är utan), det gjorde så ont. Att se det där fotografiet var ju som att få en knytnäve i solar plexus.


Och så fina barn och fint förhållande med dem. Klart jag är glad för att de har det, men jag blir som en bebis och klarar ingenting helt plötsligt. Att sen min egen unge som var med valde att snäsa åt mig större delen av dagen gjorde inte saken bättre alls. Många tårar den natten kan jag säga. Fast den ungen var hur gullig som helst nästa dag så det hade inte med det här att göra tror jag. Bara normal variation. Men jag är fan inte normal och fixar inte det som normala mammor eller vuxna personer klarar. Ok?


Jag känner mig så fattig. Så smärtsamt utblottad på allt, som att stå på antarktis utan kläder. Eller nåt. Och så vill jag åtminstone skriva, skriva mitt eget men vem fan tror jag att jag är. Klart jag inte kan förmå mig till det heller. Så det blir inget.

Jag vet att jag är ohyggligt negativ just nu och jag är ledsen om du som läser här mår dåligt av det.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Linnéa

Söndag 8 april 17:31

Hemskt att säga såna saker om nån överhuvudtaget, och helt fruktansvärt att säga det om sitt barn. Och taskigt av din bror att berätta det för dig, vad fick han ut av det? Inte kan han ha trott att du skulle tycka att det var roligt att höra om deras "skämt".

Låter svårt med det förljugna och att mamman lyfts fram och ses som en bra människa samtidigt. Så väldigt ensamt. <3

grongoling2

Måndag 9 april 13:32

Tack, jag blir löjligt rörd över att du kan förstå det här. Du är väldigt snäll

 
Piedra

Piedra

Måndag 9 april 13:28

Man måste inte vara positiv jämnt. Det går inte ens, och jag tror inte att det är någonting att sträva efter, för hur skulle man då kunna bearbeta det jobbiga som händer. Jag mår inte dåligt av att läsa det du skriver. Snarast känner jag igen mig.
Jag vet inte vad min mamma har sagt om mig till andra, men jag vet ju vad hon tycker. Och hon har aldrig tyckt om mig. Sedan har jag en son som i sitt depressiva tillstånd anklagar mig. Jag grät nästan hela vägen hem från besök hos dem - och då tar det väl 2,5 timmar med bilen.
Jag har också börjat med något liknande som du, att skriva. Kommer inte så långt, för jag vet inte vart dagarna tar vägen. Tycker de är så korta så jag inte hinner med nästan någonting. Men jag tror på att skriva som terapi. OM man nu kommer igång... Jag är drabbad av någon sorts skrivkramp som förföljer mig vad jag än försöker skriva.
Kram, kram

http://verklighetsflyktblog.wordpress.com

grongoling2

Måndag 9 april 13:35

Det känns bra, på något sätt, att du känner igen dig, för det är jobbigt att vara ensam i något. Men jag är ledsen för din skull, att du gör det.

Det är inte så lätt när barn anklagar en, förstås. Man måste ju respektera det, samtidigt som det är bra att komma ihåg att det finns många sanningar, samtidigt.

Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Hej

Av grongoling2 - Måndag 1 okt 22:16

Ja, i dag är det ju den 1 oktober, och jag hade planerat att stänga min blogg då. Men kanske inte än. Det är inte tillräckligt många som svarat att de velat läsa denna blogg, så jag får fundera lite till, hur jag ska göra.   Tack för det intres...

Av grongoling2 - Fredag 7 sept 14:24

I dag känner jag bara för att slå in en öppen dörr.   Denna vecka har jag träffat två coacher, för utvärdering. Tanken är att jag ska få hjälp i form av samtal med en sådan person, som ett led i min utveckling mot att orka jobba mer. Eller mot at...

Av grongoling2 - Måndag 27 aug 22:10

Jag tänkte stänga den här bloggen, den 1 oktober.   Om du vill ha tillgång till den så lämna en kommentar med hur jag kan nå dig, så får du lösenord.   Jag kommer såklart inte att publicera din kommentar.   Tänker att jag kan känna mig li...

Av grongoling2 - Tisdag 14 aug 19:16

Hej hej,   En liten uppdatering.   Som mest sker när jag är ute för räkning.   Nu minns jag inte ens vad jag gjorde resten av den vecka som jag skrev under, nedan. Men jag gissar att jag var varm. Vet att vi städade en del här hemma.   ...

Av grongoling2 - Tisdag 31 juli 13:14

Hej. Det blir ju galet glest mellan inläggen. Men hur mycket kan man variera Det är varmt? Samma undantagstillstånd har ju rått hela sommaren, hittills. Apokalyptiskt och ansträngande på alla vis. Var några dagar, knappt fyra, på Österlen. Det ...

Presentation


Överlevare som vill leva

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Gröngöling 2 med Blogkeen
Följ Gröngöling 2 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se